Nu är jag jävligt mycket jättesingel. Och det känns piss.

Jag skrev precis kontrakt på min nya lägenhet. Så när jag kommer hem på söndag så är det tusen saker som ska fixas. El, internet, försäkring. För att inte tala om packandet. Jag har börjat lite smått. Och intelligent som jag är har jag lagt alla böcker, cd-skivor och pärmar i en enda übertung kartong. En femma i packning får jag. Rakt av.

Känslorna får vänta. Först är det praktiska saker som måste klaras av.

Men just nu tänker jag deppa. Jag tänkte åka till Göteborg lite tidigare och ta en sväng på stan, men jag känner ingen som helst lust för det längre. Jag vet att jag måste göra detta, för honom, för mig, om vi ska kunna må bra. Men just nu vill jag fan inte alls.