Sorg är en underlig sak. Den ligger liksom över allt som en dimma. Den är inte alltid förtvivlad och hjärtskärande utan, som i det här fallet, en paus i verkligheten, för att sedan anpassa sig till en ny verklighet. En utan morföräldrar.⁠

Efter att morfar dog på påskdagen 2021, en månad innan min systerson Vilmer föddes, sa mormor att hon skulle leva i 2 år till. Hon ville se Vilmer springa runt hemma i huset. ⁠

Och Vilmer gav henne verkligen livsglädjen åter. Men nu 2,5 år senare har Vilmer sprungit runt runt och mormor orkade inte längre. 94 år blev hon, morfar blev 95.⁠

Så här vill jag minnas mormor. Hennes leende och hennes skratt, med midsommarkransen på sned, målandes ägg på påsk förra året och med famnen full med julklappar, hennes sista jul.⁠

Sov gott mormor. Hälsa morfar.