Jag drömde att jag hade en bebis inatt. Jag hoppade över hela graviditeten, det är en helt annat dröm, och plötsligt så hade jag en liten bebis i mina armar. Jag hade inga blöjor, jag hade inte tvättlappar, inget skötbord, ingenting. Jag grät och var förtvivlad, men samtidigt helt och fullt överlycklig över detta lilla livet.
Och så plötsligt kom en av mina mindre bästa vänner just nu, med blöjor, bytte på bebisen och lämnade över henne till mig med ett leende. Jag visste inte vad jag skulle tro.
Och jag pluggade, jag var på väg till en föreläsning när allt detta hände.
Och självklart var det C’s barn. Han var inte med i drömmen, men jag visste att det var så.
Jag vet inte vad drömmen i sig betyder, men jag känner mig redo för barn. Redo att lägga min uppmärksamhet och kärlek och pengar på något viktigare än mig själv. Att ha något betydelsefullt att göra en lördagmorgon annat än sitta och spela Bubble Shooter. Jag vill ha familj. Jag vill ha ett liv. Jag vill ha C.
Och jag har aldrig varit så långt ifrån den drömmen som jag är just nu.
2 svar
Oj. De var en stark text. Jag måste säga som så många andra har sagt innan; du är väldigt bra på att skriva. Själv så känner jag mig så lite redo för barn som man kan göra. Det får komma när det kommer..om det kommer någongång. Jag vet inte.
Har du pratat något med C? Han hade väl ringt dig någon kväll och sagt att han vill parata med dig? Eller har jag fel? Hm… ta hand om dig nu. /Kram
Jo, jag har pratat med honom lite sporadiskt, mest om väder och vind, och jag antar att det är den nivån vi måste ha på relationen nu, han är inte redo för något annat än, trots att han saknar mig.
Tack Linda, jag blir så glad när folk tycker att jag skriver bra! 🙂