Dimma över byn

2020-01-07 13.43.35

Man skulle kunna tro att det inte går att vara ledsen med de här omgivningarna. Och nej, när Moder Jord bjuder på dimma och en sol som inte tar sig över trädtopparna och därför får krypa mellan träden för att nå fram, då är jag inte speciellt ledsen.

Men januari är tungt i år. Jag vill inte minnas att det varit så här tungt tidigare år. Kanske är det bara jag som förtränger tidigare års januaritrötthet.

2020-01-07 13.50.24

Jag är liksom ledsen i kroppen. Och jag vet ju varför. Det är ensamheten som har tagit struptag på mig igen. Efter att hoppet tänts och släckts i ungefär samma andetag åter igen så känner jag mig lite energilös.

Och det måste man väl få vara. Bryta ihop för att komma igen och allt det där som klyschorna säger. Och de finns ju av en anledning, de har ju en poäng.

2020-01-07 13.53.11

Jag är mitt inne i en lansering. Det är ju nu jag ska peppa andra till att våga, till att utmana sin bekvämlighetszon och ta för sig av livet.

Samtidigt vill jag bara sova och äta Ben & Jerrys på heltid.

2020-01-07 13.45.43

Det går över. Jag vet ju att det gör det. Besvikelsen rinner av och man plåstrar ihop den där lilla revan i hjärtat en gång till. Och sen så försöker man igen. För vad är alternativet?

Och under tiden har jag ju mitt lilla hus som ska få en massa kärlek. Och solen som står som en gloria runt det ibland och då flödar tacksamheten över mig.

Det gör den egentligen mest hela tiden. Det ligger bara en liten blöt filt över mest alltihopa just nu.

2020-01-07 13.52.12

2020-01-07 13.57.40

Och så har jag ju henne. Hon som ligger nära och drömmer och skäller i sömnen. Och som suckar sådär djupt när hon känner sig lugn och trygg. Och det är inte fy skam det heller.

0

Gillar du det här inlägget? Dela gärna!

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på pinterest
Dela på Pinterest

kommentarer

8 svar

  1. Så träffande skrivet. Det där kan komma krypande hos mig på hösten, trots att jag är mitt i staden med alla människor. Men det ÄR en tröst att veta; this too shall pass…

  2. Fan vad hårt. Ensamhet är hårdare än hårdast av allt. :/ Och det är så väldigt okej att vältra sig i Ben & Jerry’s och självömka när det är som jävligast! Helt himla ok.
    Kram till dig, Linda!

  3. Otroligt magiska bilder i dimman med solen!
    Du om någon är ju värd all kärlek och en livspartner att leva ihop med! Så otroligt grymt att du få uppleva detta igen. Det gör mig ledsen.
    Det är helt okej att få känna som du gör och det behövs inte något klämkäckt precis i stunden.
    Och du… detta med denna underbara glassen! Så jäkla gott! Ben & Jerry är ju den godaste glassen! Väl värt att unna sig!

    Kram till dig Linda!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Överexalterad och livrädd

Någon frågade mig nyligen, “hur känns det med allt nu” och jag svarade spontant “jag är överexalterad och helt och totalt livrädd. Och precis så

Vlogg: Lite nervöst!

Dags för en ny vlogg! I den här plockar jag bär, föreläser, röstar, klipper häck och skrotar runt i skogen! Tryck gärna på hjärtat här

Elfvinggården

En fredag på Elfvinggården

I fredags var jag och hälsade på på Elfvinggården, en alldeles fantastisk liten gård insprängd i ett villaområde i Domsjö utanför Övik. Jag skulle dit

Tomater, Skuleskogen och snö

För ungefär ett halvår sedan skaffade jag appen Avanza och började utforska det här med att investera/spara i aktier och fonder. Detta har jag helt