Lagom till att det var dags att fira Sverige så kom värmen tillbaka till Stockholm. Jag hade bjudit över Hanna på frukost och brakfrukost blev det, trots att vi båda var en aning slitna efter tisdagens kalasande. Scones, smoothies, ägg, juice, hela konkarången. Och sedan smådäckade vi på soffan en stund medan kroppen ba ”hej maten, nu ska vi ta hand om dig, och inga andra kroppsfunktioner kommer funka under tiden”.

När näringen kickat in och ett litet uns av ork återvänt, åkte vi in till stan och hängde i park med bästa Fine som är tillbaka från västkusten en liten stund. Vi pratade om att livet ibland känns lite som Matrix och kan vara så jävligt mot en att man bara måste skratta åt eländet. Och vi pratade om kärlek och kommunikation och om att det är sådär underbart men samtidigt jobbigt att bli vuxen och lära sig vad man vill och hur man funkar och förhoppningsvis vad man är värd. Och sedan gick vi och åt bagels och drack kaffe och pratade ännu mer tills det blev sent och lite kallt.

Då åkte jag till Den Skäggige Mannen, bäddade ner mig med bakispizza och tittade, passande nog, på ”The Matrix”. En alldeles jävlig, alldeles underbar, bakisdag.