Så snabbt allt kan vända. Härom dagen var jag glad, praktiskt taget övertygad att saker och ting skulle ordna upp sig.
Idag är jag helt jävla knäckt. Vill bara krypa ned under täcket och försvinna. Jag har försökt vara stark och ha tålamod, förändra mig och bli en bättre person. Och visst, jag mår bättre. Jag är stolt över vad jag åstadkommit med mig själv på så kort tid.
Samtidigt så mår jag fruktansvärt dåligt för vad jag gjort mot C. Med all rätt. Det är helt omöjligt att vara stolt över sig själv och avsky sig själv på samma gång.
Jag har helgoa vänner. Jag har en underbar familj. Jag har ett jobb, eller en praktikplats iaf. Jag har planer inför framtiden. Jag känner mig hoppfull inför vad som komma skall i mitt liv.
Men den största biten i mitt liv saknas. C saknas. Jag vet inte om jag orkar mycket mer. Det är tyst och tomt i hjärtat.
8 svar
Försök att hålla hakan högt och ge honom hans tid, precis som du behöver tid till att förlåta dig själv. Ni båda kommer att göra det en dag, men det är inget som man gör över en dag. Men jag tror på er två tillsammans!! Ni har tagit ett pytte steg…ni kommunicerar, det är ett steg i rätt riktning. Det är så det ska se ut! Ibland vill man att saker och ting ska gå fortare än vad som är verkligt, men om man bara tror att allt ska bli bra så kommer man långt. Har du inte hört att tro kan försätta berg? ;o) Kram
Tack Bims. Men vissa dagar, som idag, känns allt bara så hopplöst och tomt.
Stackare… du får nog räkna med det. Ett steg fram å två tillbaka.
Jag skulle kunna tänka mig att han blir lite ”rädd” när han känner att han släpper ner garden. Han måste hålla dig kort, det är för snart, du är inte förlåten än.
Men ibland glömmer han sig och allt känns som vanligt – härligt. Då måste han ta ett steg tillbaka.
För du är inte förlåten ännu och han är man, och han är stolt.
Fru Hjelm, du satte verkligen i ord det jag funderat på. Jag tror att du har helt rätt. Den senaste veckan har det gått framåt, vi har pratat och haft kul som vanligt, på msn, men iaf. Och så igår tvärvände han och var arg och deppig igen. Och det är klart jag blir ledsen. Men du har rätt, han är stolt.
Hoppas bara att han snart är klar med att ”straffa dig”! Lämna honom inte ifred allt för mycket bara… vad nu det innebär…
Förbaskat tunn lina du trippar på i din höga klackar 🙂
Jotack, jag är äckligt medveten om hur tunn, och hög, den är. Jag vill inte vara osynlig, men inte på heller.
Jo jag vet, alla har sådana dagar! Det är då man ska ha vänner som säger att allt faktiskt kommer att bli bra! :o)
Tack Bims och fru hjelm! Ni är underbara!