Om censur och känslopaus

Om censur och känslopaus

Denna andra vecka i New York har verkligen bara försvunnit. Jag har varit en dålig bloggare, och jag ska inte säga att det inte funnits tid, det har bara inte funnits, well, motivation. Och styrka. Det har varit en jobbig vecka på många sätt och jag har varit tvungen att hantera den på ett sätt som inte inneburit att skriva av sig på bloggen. Det är här den berömda självcensuren kommer in. Jag censurerar mig inte ofta men just nu orkar jag faktiskt inte gräva mer i det här röriga känslolivet. Här trycker jag på paus.

Så nu blir det fluff. Och plugg. Och vin och nyfunna vänner och en stor tugga ur det stora äpplet. Allt annat får vänta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Näräventyr i Gullvik

När vi kom ner till stranden utbrast jag: ”Det här har jag längtat efter hela vintern!” Det var fredag och jag hade några timmar innan

Instagram – vad är det som händer?

Den senaste månaden har frustrationen kring Instagram växt. I vårt flöde möts vi, istället för senaste nytt, av bilder som är flera dagar gamla, samtidigt

Som hemma fast lite bättre

Reklamsamarbete med Företagsbostäder Nej. Jag har inte flyttat. Tyvärr. Vore inte en sån här etagelägenhet drömmen?! Ni kanske minns att jag där i mörkaste december

Nyår

En nyårsafton i Eldsmark

2020. Välkommen du nya decennium! Två dagar in i det nya året och allt känns precis som vanligt. Konstigt va? Är det bara jag som

Cookieinställningar