Mitt emot mig, på andra sidan älven, finns en stor gård som heter Godsta Gård. Massor med hus och kossor som råmar och ända sedan jag flyttade hit 2019 har jag funderat vilka som bor där och hur det ser ut från deras perspektiv. Enligt utsago har det tidigare varit någon slags kursgård men paret som hade det skilde sig och där nånstans tappade jag tråden.

Men så för typ ett halvår sedan var det en artikel i lokaltidningen om Mike och Emma, det unga paret som köpte gården och flyttade dit för något år sedan, och där nämndes också deras Instagramkonto – Livet på Godsta. Så jag gjorde vad vilken annan modern person hade gjort, jag gled in deras DM;

”Men hallå grannen! *vink från andra sidan älven*”

Emma svarade glatt och tre månader senare blev jag inbjuden på kaffe! Eller om vi ska vara helt ärliga, jag bjöd nog in mig själv litegrann. Jag hade nämligen sett detta på deras Instagramkonto:

Kalvar! Fluffiga, dreglande kalvar med jättestora ögon och fantastisk lugg. Hur kan man motstå??

När jag var liten körde min morbror vassle ut till mjölkgårdar och ibland fick jag följa med. Det bästa som fanns var när det fanns små kalvar och de ville slicka på ens hand och sög in halva armen i munnen.

Nu när jag skriver det verkar det en aning underligt, varför skulle det vara mysigt att bli halvt uppäten av en kalv? Jaja, minnet är varmt och mysigt i magen så vi låter det vara där.

Som på alla vettiga bondgårdar så fanns det så klart kattungar, två stycken närmare bestämt. Det var nära jag snodde hem en av dem.

Och här är Mike och Emma! Härliga och mysiga personer som jag snart måste bjuda hem, är ju dags att bjuda igen nu. Tänkte vänta tills man kan ta någon typ av båt över älven bara. Lite närmare än att köra runt – det är en hel mil!

Räknade inte antalet kossor men det var många! De flesta var nyfikna men höll avstånd men en av dem var väldigt kelsjuk. Jag tror att jag eventuellt hade hundgodis i fickan som hon blev sugen på.

Att Emma och Mike hamnade här var lite en slump, Mike är från Höga Kusten och har bott på hästgård men Emma är från Borås och har aldrig haft djur på det här sättet. De träffades i Östersund när de pluggade och så vips sitter de här vid Gideälven med en massa kossor?

Så coolt och modigt att göra något helt nytt på det sättet, ger mig hopp om framtiden på något vis?

Och för min del känns det ju inte supertrist att få sådana här små gull som grannar.

Och när solen var på väg ner åkte jag hem till eternithuset på andra sidan älven, det där ensamma i skuggan till höger i bild? Vi kan ju lugnt slå fast vem som drog nitlotten om solläget i alla fall. 😅