Härom veckan åkte jag, mamma och morbror Roger iväg på en dagsvandring ut till Balesuddens naturreservat. Balesudden är en halvö som ligger ungefär en mil utanför Övik och Höga Kusten-leden går genom reservatet. Vi gav oss iväg på en vandring på ca 4 kilometer (som blev 1,6 mil i min stegräknare, vette 17 hur) från Sandlågan ut till udden.
Leia var så klart med också, det här är hennes absolut favoritdagar i livet!
En stor del av vandringen går längsmed Höga Kusten-leden och består av rätt blandad terräng, vissa delar på breda stigar längs med sandstränder och andra rejält branta med bara rötter och stenar som underlag.
Längs med leden finns ett antal raststugor som man också kan övernatta i helt gratis, det tycker jag är riktigt häftigt och lyxigt. I den här stugan vid Bodviken får det plats sisådär åtta personer tror jag och det finns vatten, ved och ett dass på området. Det finns till och med madrasser så man behöver bara en sovsäck.
Det här är utsikten från stugan.
Och bakom den finns även en sandstrand. Perfekt ju!
Efter en liten paus fortsatte vi upp i skogen och svängde av leden för en avstickere på ca två kilometer mot Balesberget.
På vägen mot udden passerar man Balestjärn som är så häftig eftersom den är HELT klar, man ser botten långt ut i sjön och välbevarade trädskelett som ligger på botten. Vi såg även en abborre och en liten gädda som simmade bara någon meter från stranden.
Här har man till och med spikat fast brädor på trädstammarna under ytan för att kunna gå längre ut och bada. Som en brygga fast under ytan!
Efter Balestjärn går det rakt uppför och snart är man uppe på Balesberget. Ganska snabbt ser man resterna av en rejäl skogsbrand som härjade här för 10 år sedan, 2008.
Vita trädskelett blandas med rallarrosor och nytt blåbärsris.
Efter att ha passerat typ 3-4 bergskrön och trott att man var framme, bara för att se ännu ett krön torna upp sig en bit bort, då var jag ganska less. Men så kom vi över det sista krönet och möttes av den här utsikten. Och då är liksom allt förlåtet.
Härifrån ser man stora delar av Öviks skärgård och Höga Kusten, som Trysunda och Ulvön och hela vägen ner till Nordingrå.
Här tog vi en rejäl paus på sisådär en halvtimme-timme. La oss ner och vilade och titta på molnen, kanske till och med tog en tupplur.
Leia var också rätt nöjd med en paus.
Och så fikade vi så klart.
Och bara njöt av utsikten. Horisonten är lite sned på en här bilden men det blir lätt så när man använder ett knaggligt berg som stativ.
Och sedan så gick vi ner igen. Längst bort där i viken ser ni Åsberget och Domsjöfabriken.
Borta vid vindsnurrarna är Gullviks havsbad.
Ner gick lite fortare än upp, även om leden bjöd på en hel del branta höjningar även på tillbakavägen.
Och ännu lyckligare än på utvägen blev jag av den här vattenkällan på hemvägen. En färsk bergskälla när man vandrat i nästan fem timmar, det är livet.
Hela vandringen tog nästan sex timmar för oss, tre timmar ut och ungefär två tillbaka, plus vilopausen där ute. En fantastisk heldagsvandring!
10 svar
Ser ljuvligt ut! Och dramtisk landskap. Tänk vad naturen klarar sig bra utan människan. T.ex. blixtnedslag – brand – förnying av skog. <3
Åh, vad härligt med heldagsvandring 😀
Vilket harmoniskt inlägg Linda! Blev så lugn och avslappnad, som om jag gick där med er i den vackra naturen. Tack för den starten på min lördag!
Åh tack fina Wilda!
Vet du vad? Jag tror faktiskt att trädet med fastspikade plankor på är ett som stod upp förut med ett rep en kunde svinga sig i, och att det liksom bara…gett upp om livet. Eller så minns jag fel. 🙂
Jaha! Det verkar ju också rimligt! Men lite kul att det ändå kan vara till nytta även när det själv gett upp. 🙂
Herregud va vackert, som en saga!!!
Visst är det! Jag har sån tur som får bo nära den magin!
Hej
Kul
Vet du hur långt det var tur och retur från parkering till udden? ☀️
Jag skulle gissa på typ en mil fram och tillbaka men det är en heldagsvandring (iaf för mig som relativt otränad) då det är rätt kuperat! 🙂