Det är söndag och Sara och Katta har precis rullat nedför grusvägen från Kvaved och siktat söderut till sina respektive resmål. Jag har haft en supermysig och inspirerande helg med dem men har varit långt ifrån på topp.
I fredags fick jag ett jobbigt besked som har satt sig som en ångestklump i magen. Jag vill inte prata om dess beståndsdelar riktigt än men den kräver att viktiga beslut tas, något som ledde till att jag började gråta över frukosten igår morse. Ibland känner jag mig så vansinnigt ensam, speciellt när stora beslut ska tas. Ibland vill jag bara lämna över – eller i alla fall dela – ansvaret med någon annan.
Du som är singel och företagare, kan du känna igen dig? Övermäktigheten när det kommer till alla beslut som ska tas hela tiden, den gör mig så vansinnigt trött ibland. Och när man då får en skruvboll, då rinner det liksom över.
Jag kommer berätta mer längre fram, jag måste bara processa lite först.
Hade jag varit ensam i helgen så hade jag garanterat inte gått utanför dörren mer än nödvändigt men med Sara och Katta här så var jag ju tvungen (inte för att de tvingade mig utan pga FOMO) att samla ihop mig och följa med på äventyr. Som tur var behövde jag inte ta jättemånga beslut förutom var vi skulle åka.
Vädret har varit rätt likt mitt humör, det har varit grått och dimmigt med inslag av regn men känner man Sara och Katta så vet man att de älskar väder oavsett grad av väta och gör alltid det bästa av situationen.
Åter igen, så himla himla tacksam över att jag inte behövde vara den drivande kraften den här helgen.
I fredags tog vi så sikte på Ögeltjärns naturreservat (jag var också där i somras då vädret var aningen mer tillmötesgående) och gjorde först ett stopp vid tjärnen innan vi klättrade upp på berget och möttes av en vägg av dimma där det vantligtvis bjuds på en milsvid utsikt över Höga Kusten. Happ.
Men Katta och Sara var så klart glada ändå! Och dis är magiskt att fota i, blir så mjuka bilder då.
Katta var eldmästare. Sara hade burit en papperskasse med ved hela vägen för att upptäcka att det fanns ved vid vindskyddet. Men hon var så klart glad ändå!
Jag hjälpte till och ”matade” elden med småkvistar så att den skulle ta sig. Alltså SÅ mysigt med eld! Detta kommer jag helt klart göra själv någon gång, gå ut med Leia någonstans och göra upp eld bara pga mys.
Just den här elden hade dock ett syfte – Katta hade nämligen med sig mackgrillar och smörgåsar så vi grillade mackor på elden. Smakade ljuvligt efter promenaden.
Sedan blev klockan fyra på eftermiddagen och världen blev kolsvart men jag är ju numera proffs och hade pannlampa med mig (vem är jag ens?!). Så vi gick ner från berget, åkte och köpte mat och så lagade Katta mat och jag drack vin. Min bästa uppdelning av hushållsarbete.
23 svar
Tråkigt att höra att du mått / år sådär – hoppas det vänder snart, och jag finns här om du behöver prata <3 Fantastiskt mysigt verkar ni ju ha haft det, och att vara ute, framförallt att elda, i disigt väder är ju himla mysigt. HURRA för pannlampa – sakta men säkert blir du ju mer och mer utrustad för friluftsliv / MVH stolt skogshipster 😀
Tack fina du. Och TACK för att du hjälper mig med skogshipsterlivet! Nu måste jag bara hitta någon som gör vettiga outdoorkläder i storlek 50. Morr.
Åh, bamsekram från Finland <3
Jag tycker beslut är jobbigt, alltså svåra beslut som man är ensam i (även om man har kille så finns ju sånna beslut). Jag googlade faktiskt "hard choices ted talk" härom veckan och hittade detta som var lite intressant: https://www.ted.com/talks/ruth_chang_how_to_make_hard_choices/discussion
Kram! Tack för tipset!
Jag känner igen mig trots att jag inte är egenföretagare.
Så länge allt ”flyter” går det bra, men så fort något oväntat händer som jag måste ta beslut om, får jag den där klumpen i bröstet. Senast i veckan som gick. 🙁
Men skönt att du fick en härlig träff med två kanonbrudar! <3
Kram M
Usch och fy för ångestklumpar. Kram!
Svårt med tuffa beslut, och vissa kan ju vara omöjliga att helt dela med någon annan, för att man själv kanske är den enda som har inblick i hur ens bransch funkar (eller situation i övrigt, om det inte är jobbrelaterat). Jag jobbar ju tex i ett yrke med tystnadsplikt och där min man inte har samma jobb, och där kan det bli en del ensamt, även om jag försöker hitta kollegor som varit i liknande situation.
tycker du tog jättefina dimbilder i alla fall, känner att bloggen verkligen lyft visuellt senaste tiden, typ sen din flytt norrut, jättekul att se!
TACK för kommentaren ang bilderna, åh vad glad jag blir!! Behövde verkligen höra det efter diskussionen om vad som är ”äkta”. Är liksom rädd att inte kännas lika tillgänglig när jag ränner ut i skogen i kjol ibland men det är ju ett så härligt sätt att skapa!!
Å! Trist att höra med jobbiga besked. Känner igen mig, då jag själv jobbar ensam. Å andra sidan tycker jag ändå i det långa loppet att egenföretagande vinner. Bästa tipset är väl att försöka hitta andra egenföretagare att bolla med och som kan stötta, och som inte är direkta konkurrenter (då kan man ju hamna i en knepig sits.) sen är det väl bra att försöka komma ihåg att det alltid löser sig, på nåt vis gör det det, även om det för stunden kan kännas omöjligt. Stor kram!
Kram och tack! Absolut går det att prata med andra men alla har ju sitt och det vore skönt att bolla med någon på daglig basis. Jaja, alltså företagande vinner ALLTID men det betyder inte att det är rosenskimrande hela tiden. <3
Ändå bra att du tog dig ut till den där magiskt fina platsen, lite balsam för din hjärna <3
Ja, SÅ tacksam för att de var här och tog ut mig!
alltså jag blir så avis. Jag drömmer om att vandra upp på berg och elda och ha det så där magiskt! Men jag är så vaaansiiniiigt mörkrädd! Jag försöker att trista det ibland, som nu under hösten när jag sprang upp på Åsberget när det skymde. Så blev det mörkt och jag försökte var morsk – men så kommer det en RÄV och stirrar ut mig och vägrar gå fast jag väsnas. Och den står precis på vägen jag behöver gå för att komma hem så jag får springa runt och leta stigar nedför berget i mörkret. Har tack och lov en klocka med gps och karta så jag kan hitta tillbaka i mina egna spår. Men sen sprang jag livrädd hela vägen hem, morska jag.
Haha! Förlåt att jag sitter här och skrockar men en räv! Så gölliga ju! Men stora svansar som kan vara läskigt när det är mörkt. <3
Men hallå nu bor vi ju i samma stad - låt oss klättra i berg och elda! Snart!
Var ju liiite rädd att den skulle äta upp mig 😳 eller åtminstone smaka lite. Ja! Klättra berg elda och spana norrsken typ. Med minst tio pannlampor att tända vid behov 😁
Haha! Minst!
Tycker det är fint när man kan umgås såhär och faktiskt känna att det är okej att inte vara på topp. Och jag är glad att du orkade ha oss där ändå, det var en mysig helg, där jag tycker vi lyckades göra skitväder till riktigt novembermys. November är ju kanske den bästa månaden för just brasor, softa äventyr och god mat 🙂
Jag hoppas det lättar med besluten och att du får rejält med flow och bra energi – det är du så värd! <3
Tack för att ni var här och gav mig perspektiv på saker och ting. <3
Fantastiskt fina bilder, och det är så fint att läsa om både ups and downs, även om det gör mig ledsen och lite orolig att du behöver ta svåra beslut. Jag är glad att du hade tjejerna hos dig som skänkte glädje när du kände dig lite nere.
Om jag kan göra någonting så tveka inte att hojta till, jag lyssnar gärna <3.
Varma kramar
Tack fina du! KRAM!
Alla engagerar sig i texten, och jag bara ”men varför eldar de PÅ och inte UNDER grillgallret?!”. Finns det en förklaring? 🙂
PS. Pannlampa är bäst.
Hahahaha! Ja vi fastnar ju vid olika saker! Tre anledningar:
1. Det hade regnat så var jätteblött under.
2. Gallret satt fast och gick inte att snurra på.
3. Vi hade ändå mackgrillar och behövde inte gallret. 🙂