Roligare kunde man ju ha
tisdag, 22 januari, 2008
2 kommentarer
Syk, syk och matt i kroppen och knoppen.
Inte kul, inte kul alls faktiskt.
Syk, syk och matt i kroppen och knoppen.
Inte kul, inte kul alls faktiskt.
Jag slängde precis iväg ett mess till C på Fejjan. Jag vet inte riktigt varför. Ett helt neutralt ”hur leker livet”-mess med lite humorskruv. Vet inte varför. Han kommer garanterat inte ens att svara. Och även om han gör det så.. näe..
Maskburk. Öppnas.
Nu har jag blivit kär igen. Jag har hittat den perfekta lägenheten som inte ligger i innerstan men tillräckligt nära. Den är lagom stor, bra planlösning och inte för dyr. Ännu. Visningen är på söndag och jag hoppas och ber att den inte drar iväg för mycket. Frågan är hur mycket man är villig att betala för den perfekta lägenheten. Jag får nog sätta mig och räkna en gång till.
Håll tummarna för mig!
Jag har i tid och otid gnällt över mina fotbollsvader som gör det praktiskt taget omöjligt för mig att hitta ett par vettiga stövlar. Och som en skänk från ovan hittade jag Duo Boots, där när du beställer anger både fotstorlek och vadomkrets. Genialiskt, eller hur!
Efter stormen igår, då jag var helt övertygad om att granen utanför skulle knäckas och komma flygande in genom fönstret, sken solen över Stockholm i förmiddags. Men lagom till att jag kom utanför dörren runt 13-tiden så kom molnen och tog den i beslag. Oh well. Säg lyckan som varar för evigt.
Två visningar var inbokade på eftermiddagen, en i Solna och en i Vasastan. Det var nära att jag missade den första eftersom jag tog fel uppgång i T-banan och sedan irrade runt i 20 minuter tills jag var helt vilse och fick ta en buss tillbaka till ruta ett. Lägenheten var helt okej, men läget var inte direkt drömmen.
Den andra lägenheten hade definitivt läget (Vasastan/Östermalm, precis ovanför Valhallavägen), och just nu försöker jag möblera den i huvudet och se förbi de hemska möblerna som fanns där i nuläget. Att se möjligheterna, som Zara skulle ha sagt. Köket var dock i minsta laget. *fnular*
Sedan drog jag på MP3-spelaren och skuttade nedför Odengatan med ”Hairspray”-soundtracket i huvudet. Folk tittade lite konstigt på mig när jag gick, mimade glatt och smådansade. Det bjuder jag på.
Nu ska jag njuta av lite Ella Fitzgerald och göra söndagstacos.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer