Jag vill skriva så många saker just nu. Så många tankar som snurrar. Så mycket jag vill att ni ska förstå. Att jag ska förstå. Jag försöker lära mig tyda signalerna min egen kropp ger mig. Försöker lära mig kontrollera dem. Andas och dela upp. Pyttesteg.
Den senaste veckan har ångestattackerna kommit tätare. Och av någon anledning verkar de blivit kopplade till aktiviteten det innebär att duscha. Kanske för att duscha ofta betyder att jag ska lämna lägenheten. Tydligen ett jätteskäl för kroppen att gå totalbananas. Lösningen på detta är ju tyvärr inte att bara sluta duscha eller sluta lämna lägenheten utan bara att bita ihop och ta sig igenom det. Eller bryta ihop och ta sig igenom det.
Härom dagen satte jag mig och googlade lite på vad det egentligen är jag pillertrillar för något och jag tänkte således berätta lite om vad jag lärt mig om medicinen jag äter. Jag äter två mediciner. Venlafaxine Bluefish, som är antidepressiva, dagligen och Atarax, som är lugnande, vid behov. Om Atarax står det så här på FASS:
Atarax dämpar vissa funktioner i hjärnan utan att vara vanebildande samt blockerar histamin, ett ämne som finns i kroppens vävnader. På så sätt ger den effekt mot ångest och oro.
Atarax har varit en räddare i nöden många gånger när ångestattackerna varit för jobbiga för att ta sig ur på egen hand, samt ibland när jag får ångest inför att ta mig för något, som i vissa fall för att lämna lägenheten.
I morgon har jag ätit den antidepressiva medicinen i två veckor. Så här står det på FASS om Venlafaxine Bluefish:
Venlafaxine Bluefish är ett antidepressivt läkemedel som tillhör en grupp läkemedel som kallas serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI-preparat). Denna grupp läkemedel används för att behandla depression och andra tillstånd som exempelvis ångeststörningar.
Nu är jag varken läkare eller kemist, men förstår det som att serotonin och noradrenalin är båda signalsubstanser/hormoner som ser till att man är happy camper. En aning förenklat, men ni fattar. Jag tar en tablett om dagen, hur länge detta ska pågå återstår att se.
De första två veckorna har varit ett helt nöjesfält av biverkningar. You name it, I had it. Ökad ångest, darrningar, trötthet, hjärtklappning, muntorrhet, huvudvärk, rastlöshet, yrsel. Den enda “vanliga” bieffekten som inte korsat min väg är tydligen viktminskning. Go figure. Visserligen har biverkningarna varit relativt milda, men likväl. Det som har varit värst är att mitt allmänna tillstånd och munterhetsnivå har gjort en djupdykning. Det sägs att detta bör bli bättre efter de första två veckorna, så vi håller helt enkelt tummarna.
Sådär. Nu vet jag lite mer. Och så vet ni lite mer. Jag tycker det är lite fint att vi lär oss tillsammans.
20 svar
Angående tabletterna: biverkningarna försvinner och det är så värt det. Kram
Jag hoppas det, jag börjar bli innerligt less på dem. Men, ja, om jag blir bättre så är det klart värt det.
Jag hoppas innerligt att du får må bättre snart och komma till botten med din panikångest. Det är så väldigt vanligt och det är så väldigt förlamande. Att förskjuta med tabletter är bra och effektivt men en tillfällig lösning.
Många kramar! Och finner du minsta energipåslaget så snöra på dig dojorna och ge dig ut och jogga så får kroppens endorfiner göra sitt jobb.
Jag ser fram emot mitt möte med psykologen nästa vecka, det är nog där det mesta jobbet kommer att göras. Och jag försöker ta mig utanför dörren så mkt som möjligt, dock är det jobbigt att gå ut själv alls just nu, därför får nog joggningen vänta.
Kram!
Hoppas du mår bättre snart <3
Tack! Kram!
Det är bara att kämpa på (lättare sagt än gjort, visst, men ändå himla sant!), det kommer bli bra till slut. Styrkekram!
Jag gör så gott jag kan. 🙂 tack, kram!
Jag är apotekare Linda, och kan kanske hjälpa till om du har några frågor. Precis som du säger och andra kommentatorer så är biverkningarna ofta övergående pga att hjärnan behöver lite tid på sig att ställa in sig och få bättre balans på serotonin- och noradrenalinnivåerna som inte varit som de ska det sista hos dig. Atarax är ju ett väldigt milt ångest- och orosdämpande medel, vad himla bra att de fungerar bra på dig!
Jättebra att veta, jag vill verkligen lära mig mer om hur min medicin fungerar, rent fysiskt och kemiskt. Det är så skönt när man får bekräftat att man inte är galen, det är faktiskt något fysiskt fel på en och det går att fixa. 🙂
Hm, jag har aldrig ätit några piller men att piller rent generellt kan påverka en vet jag ju. Jag har bl.a. ett p-piller som gav mig förstadiet till depression enligt min barnmorska och min bästa vän fick självmordstankar av sina. Det är ganska läskigt vilka biverkningar man kan få och det enda sättet man kan se om pillret funkar eller inte funkar är genom att svälja dem.
Jag hoppas biverkningar släpper och att det du tar är rätt för dig, men var extra vaksam så här i början på kroppens signaler.
Stor kram
Oj, läskigt att hormoner kan göra sånt. Men det verkar ju vettigt, det här har ju också med hormoner/signalsubstanser att göra. Dock att det inte är könshormoner. Jag försöker vara uppmärksam, men det är trixigt, speciellt när man är ”van” att må dåligt. Kram!!
Hej Linda,
Jag stannar till pa din blogg da och da och erkanner hands up att jag ar mycket dalig pa att lamna kommentarer..Jag ska battra mig, jag lovar!!!Ville bara saga att jag tanker pa dig och hoppas att allt blir battre snart.Jag maste ocksa ge dig en eloge for att du skriver sa arligt och oppet har, det ar sakert ocksa bra for lakeprocessen..Kom ihag, efter regn kommer solsken, det ar ju faktiskt sa…Skickar stora kramar ifran NYC…Madde
Hej Madde, så kul att höra av dig! Och så kul att du hänger här. 🙂 Tack för dina ord, att skriva är en stor del av att förstå och läka för mig och jag hoppas att jag kan ge något till andra genom det med. Du tar väl hand om New York åt mig? 🙂 Kram!!
Atarax hade jag när det var som värst för mig. En livräddare i nöden verkligen.
Visst är det? Har många gånger hjälpt mig att ens komma ut ur lägenheten.
Hej!
Hamnade här av en slump och ville bara tacka för att du skriver så ärligt och öppet.
Har en dotter som lider av ångest efter att ha fått diagnosen CRPS, Complex Regional Pain Syndrome. I hennes fall så blir hon endast trött av Atarax, somnar efter 30 min. Så hon säger att hon helst inte vill ta medicinen dagtid.
Undrar om du har testat lergegan?vet att den också används mot ångest.
Vh Carolina
Åh såg nu hur gammalt ditt inlägg är…..hoppas du ändå kan läsa mina kommentarer.
Kram och hoppas att du
dagsläget mår mycket bättre.
Vh
Carolina
Är det någon som får stora pupiller av atarax ?
Jag började nyligen på Atarax vid behov. Har tyckt att pupillerna varit något större men visste inte om jag inbillade mig. Sökte efter svar online och hittade denna tråd!