Jag ville bara tacka för alla söta kommentarer på förra inlägget. Jag kommer sakna er med. Men tills jag kommit på hur jag vill ha det här så får det vara stiltje här på bloggen.
Idag fick jag soppatorsk för andra gången i mitt liv. Någonstans i höjd med avfarten till Älvsjö började bilen hacka och gasen ville inte fungera utan bilen gick bara långsammare och långsammare. På något mirakulöst sätt lyckades jag ändå ta mig till Björknäs där bilen börjar hacka igen och denna gången hade jag inte turen med mig utan bilen stannar, mitt i en korsning, i en vänstersväng. Great. Tuggtugg och hack och spott och så var den igång en liten bit till. Nästan framme vid jobbet var det dags igen. Puttputt och pang. Död.
Ringer smått panikartat till bilsnillemorbror och säger att bilen är död. Han säger soppatorsk. Men den är ju inte ens nere på det röda? Nä. Men mätaren visar inte rätt, visste du inte det? Nope. Den detaljen hade inte gått fram till Linda. Panikringde Kim som, som den lilla ängel hon är, grävde fram en dunk i källaren och körde mig till Preem. Klunk-klunk så fick Skruttan lite soppa men inte fan startade hon för det. Det är nu man börjar slita sitt hår.
Startkablar då? Tänkte att jag nog dragit ur batteriet där jag stod och tuggade och inte fattade att hello, bensin är bra att ha. Fyra tjejer på kontoret. Inga startkablar. Crapelicrap. Pappa sa något som tog skruv, något om att jag verkligen kört på ångor och man kunde få tugga lite på startmotorn för att få ut bensinen i systemet igen. Så jag provade igen. Tugg-tugg. Och så putt-putt-putt-vrooooooom! It's alive!
Och så firade jag med McDonalds från Nacka Forum. Och lite spolarvätska till Skruttan. Och en sån där perfekt fickparkering, en sån där som infinner sig när hela kvarteret är tjockt med bilar och precis när man kommer så åker en bil. Precis framför porten. En sån. Plötsligt händer det. Vänder det.
Finally. Äntligen ligger den ute, det jag har jobbat med i stort sett sedan jag började på det här jobbet. Ikväll ska jag fira. Bara lite. Lite skumpa. Och en djup, härlig suck tillsammans med ett leende på läpparna.
Jag vet att jag är en sjukt dålig bloggare just nu (dååååålig) men efter att ha kört slut på hjärnan 8 timmar om dagen på jobbet så finns ingen energi kvar att vara fyndig, intressant eller att ens orka stava rätt för tillfället.
Så kanske inte dålig bloggare. Sporadisk bloggare låter bättre.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer