Det är ganska sorgligt egentligen, men utan Internet känner jag mig helt avspärrad från omvärlden. Det borde väl egentligen vara åt andra hållet, nu när jag faktiskt måste vara ute och träffa riktigt folk istället för sådana gjorda av ettor och nollor. Men jag vet inte, jag trivs rätt bra med att kunna gömma mig bakom en skärm och ett tangentbord, ha skitigt hår och sunkiga kläder och ändå kunna känna mig delaktig och uppdaterad. Och ibland är riktigt folk rätt uttröttande. Bara för att jag har lite plåt emellan mig och omvärlden betyder inte det att jag gör till mig eller är mindre mig själv, tvärtom, på Internet får jag fritt spelrum för min galna, ibland smått excentriska personlighet. Jag vet vad som händer i världen, vad som händer mina vänner och jag kan använda eniro och boka hur mycket biobiljetter jag vill! Åtta dagar kvar. *andas in, andas ut*