Tre veckor av semestern har gått. Två kvar. Och den här lilla molande paniken över att inte vara tillräckligt utvilad börjar smyga sig på mig.

De säger att när man inte vet vilken dag det är, då har man verkligen gått på semester. Nånstans i mitten på förra veckan så var jag där. Jag hade ingen koll alls på vilken dag det var. Idag är jag plågsamt medveten om att det är näst sista måndagen på semestern.

Så vad jag har gjort på semestern? Det har faktiskt varit pinsamt lite tid i hammocken med en bok, det kan jag säga. Däremot har jag varit rätt produktiv och, med en del hjälp av familjen, producerat både ett trädäck och ett staket runt köksträdgården. Ska piffa lite, sedan ska du få se.

I mitten på förra veckan (då jag tappade dagarna så vet inte exakt vilken dag det var) fick jag panik över att jag inte blåst upp suppen en enda gång i år. Och som av en händelse var det strålande sol så jag packade in den, baddräkten och hundarna i bilen och åkte över till Emma på andra sidan älven.

Jag hade rent teoretiskt kunnat ta suppen över älven till Emma men hundarna verkade inte så sugen på den idén så vi åkte runt istället. Jag kan SE över till Emma, vinka till henne över älven, men om man ska åka runt får man åka en mil. Livet på landet.

Men ååååh en så härlig dag det blev! Den här dagen var en sådan där perfekt sommardag som man stoppar ner i fickan och håller nära sig när kylan börjar smyga sig på. Jag hoppas jag får några till innan det blir dags för höst.

Jag köpte den här suppen förra sommaren på Rusta för typ 3000 spänn (den finns kvar där i år med, här!). Jag kände att som nybörjare som inte ska på någon avancerad tur ut på havet utan bara guppa runt för njutet, då behöver det inte vara så fancy. Och den här gör det den ska och är ljuvlig.

Jag och Emma hade en litet hunddagis där nere på bryggan. Hennes hund Bailey (till höger), mina två och så hennes grannes två gråhundar, det var fullt ös!

Bailey ”jagade” stenar, en relativt fruktlös och lite långsam jakt då han mest stirrade på dem på botten. Det är då man undrar vad som rör sig i de där små hjärnorna.

Jag försökta få Luna att våga sig ner på brädan men hon bangade.

Jag är bekväm så håller mig sittande men Emma skötte Stand Up-paddlandet med bravur!

Efter suppande och badande (hundarna fick sig också ett något motvilligt dopp) så gick vi upp till huset och åt vattenmelon i solen och sedan åkte jag hem alldeles solmosig.