Det ser ut som att skruttan kommer få komma till bilhimlen, also known as bilskroten. Jag var på verkstan efter jobbet, men fastsurrad motorhuv, och tjejen där bekräftade mina farhågor, att laga bilen kommer förmodligen kosta bra mycket mer än vad den kostade att köpa.

Och jag är helt knäckt. Har lipat till och från hela dagen. Chocken sitter fortfarande i och att bli bil-lös helt plötsligt var inte riktigt enligt planerna. Jag känner att när jag äntligen fått någon slags rutin i min vardag, med träning och mat och jobb, så kommer allt kastas omkull. Jag känner mig själv, jag kommer inte ta omvägar med t-banan för att åka och träna efter en lång arbetsdag och sedan komma hem halv nio och äta middag. Det funkar inte.

Och bara en sådan sak att om man har bil kan man duscha hemma istället för på gymmet. Jag gillar inte att duscha på gymmet. Jag gillar min egen dusch. Men jag tänker inte sitta på t-banan i en timme och stinka svett.

Jag gillar mina rutiner. Jag gillar min bil.

6 svar

  1. Fy, vad tråkigt! Jag vet inte vad jag skulle gjort om vår bilskrutt skulle dö…sådant är ju skitjobbigt! Man vänjer sig alltför snabbt vid att ha bil! :S

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Att engagera sig politiskt

Redan för fyra år sedan var jag öppen här på bloggen med att jag röstar på Centerpartiet. I år står jag på valsedeln. Nummer 39

Sista kvällen i Kvaved

Ganska precis ett år efter att jag landat i Kvaved ska jag alltså ta farväl. Eller ja, farväl är kanske lite dramatiskt, huset finns ju

Frost

Jag har känt mig lite off sedan jag kom hem till Stockholm igen. Låg på energi och driv. Stressad. Gud, jag känner att jag skriver