Nu känner jag bara för att sätta mig på golvet, smålipa lite och skråla ”I am beautifuuuul, no maaatter what they saaay! Words caan't bring me dowwwn! So don't you bring me down toodaaaay.”  Och vara sådär överdramatisk och leva i min egen lilla film där jag är huvudpersonen och alla tycker att jag är bäst och alla andra är dumma och jag ska banne mig inte ta någon skit från någon!

För det är mitt liv och det är jag som måste leva det. Ingen annan kan leva det åt mig.

Att det ska vara så jädra svårt att vara ensam och stark.
Speciellt när man ger sig ut på okänt vatten.