Den här jävla dagen allså. Den har inte gått min väg på något sätt överhuvudtaget.

Mardrömmarna jagade mig hela natten. Det började med att alla mina vänner vände sig emot mig, var elaka och i stort sett förvisade mig till skogen. Sedan försökte folk ha ihjäl mig och skar huvudet av min katt. Jag halvvaknade typ en miljon gånger av att jag grät och försökte skrika men var så trött att jag drogs in i drömmen om och om igen.

Sedan vaknar man till slut runt halv två till världens skitväder och ångesten sitter som en snara runt halsen hela dagen. Och jag har kaninhjärta och totalparanoia och hulkgråter och det känns som att jag lever i någon slags twilight zone/matrix/alternativ skitvärld.

Nu är klockan typ nio, jag har parkerat i sängen och mår illa och det susar i öronen och pulserar bakom ögonen. Gissar någonstans att det har att göra med att jag glömde att ta min medicin igår kväll eller så är jag typ döende. Katten lever dock och mår gott i fotändan där hon ligger och mystvättar sig utan ett orosmoln i världen.  Och huvudet har hon kvar.

Jag hatar den här dagen. Jag hatar sådana här dagar. De kastar tillbaka mig ner i mörkret där skammen bor och det känns som att jag aldrig kommer vara glad igen. Och jag vågar inte ens somna för att jag är rädd att mardrömmarna kommer tillbaka.

Kan någon komma över och sjunga en vaggvisa och stryka mig över håret? Snälla?