Kvaved. Min mammas barndomshem och mina barndomsminnen paketerade. Det här är en av mina favoritplatser i världen och den har blivit än viktigare ju äldre jag blivit och insett vilken ynnest det är att ha en sådan här plats att rymma undan till när bruset blir för högt och världen för påträngande.

Det är torsdagskväll. Vi har satt potatis och grillat korv och grannens hundar i hundgården skäller för full hals men Leia bryr sig inte det minsta. Och nu har alla åkt hem och det är bara jag och Leia kvar och det blåser i löven så att det låter som att träden drar efter andan. I övrigt så hörs inte så mycket. En bil åker förbi långt borta då och då. Hundarna igen. Och så knattret på tangenterna. Och suset i mina öron.

Det är det jag ska försöka tysta lite i sommar. När det inte brusar så mycket utanför så kan man lyssna inåt istället.