Tre veckor klarade jag, sedan rev jag av nagelförlängningarna i ren frustration (EJ rekommenderat, det gör ONT). Men det var tre veckor då jag lärde mig en hel del om livet. Bland annat detta:

• Det är omöjligt att klia sig i öronen. Eller peta sig i näsan. Två av mina bästa vardagsnöjen.
• Tamponganvändandet var ett mycket mindre problem än jag först hade trott.
• Den tangent jag använde oftast på laptopen var backspace. Jag tappade ALL skrivarglädje. Vilket också var anledningen att jag bestämde mig för att naglarna måste väck. Annars hade boken aldrig blivit klar.
• Långa naglar är jävligt snyggt. Jag fann mig själv gestikulera mer än vanligt. Och peka. Och då vevar jag runt mycket ändå i vanliga fall.
• Man kan tro att kliande skulle vara skönare än vanligt men ICKE. Naglarna är liksom trubbiga. Big antiklimax där.
• Det går inte att öppna läskburkar. Eller öppna hälften av alla förpackningar. Praktikantmimmi blev min högra hand. Bokstavligt talat.
• Nagellack som målas ovanpå gelen sitter som fucking berg. Det var underbart.
• Alla ringar blir snyggare med långa naglar.
• Spolknappen på toaletten är vad som tar död på de flesta nagelförlängningar i längden. Beware.

Så. Nu kan ni gå in i nagelförlängningslandet med öppna ögon.