Trött… tröttare.. Linda..

Att köra 120 mil på mindre än 24 timmar drar nog musten ur vem som helst. Satt uppe på Lidingö och jobbade in på småtimmarna och sedan fick jag blunda några timmar med Kalle Kanin tätt intill mig på soffan som var en halvmeter kortare än mig. Sedan var det upp, in i bilen och styra kosan hem mot Norrland igen. Det småregnade hela vägen och vindrutetorkarna var modell begagnad, till slut blir man helt slut i skallen av att försöka stirra igenom en helt suddig vindruta när långtradarna sprutar upp gegga och salt på den. Sista 20 milen fick jag köra med kalluft i bilen och ge mig själv ett par örfilar då och då för att hålla mig vaken.

Knappt hann jag innanför dörren hemma så bar det av till Swedbank Arena, Öviks nya stolthet, för att kolla in MoDo-Frölunda. Det är säkert 10 år sedan jag var på elitseriehockey sist så det var ett härligt rus! Syrran, jag och mamma hojtade och klappade och levde rövare, medan herrarna i sällskapet, min bror och min morbror, tittade konstigt på oss och klappade med lite halvhjärtat. Finn ett fel? Självklart spöade Norrlänningarna skiten ur de stackars Göteborgarna, matchen slutade 6-2.

Nu har jag förhört syrran på hennes stundande kemiprov imorgon, att redovisa beståndsdelarna i plast mitt i natten är inte det enklaste vill jag lova. Nu förtjänar både hon och jag en hel massa mys med John Blund.

Nighty-nite.