Efter att ha suttit hemma i lägenheten i två dagar och inte så mycket som stuckit ut näsan utanför dörren så var det skönt att få komma iväg och riktigt ta i på ett BodyPump pass. Endorfinerna gjorde sitt och efter passet var stegen till bussen lite lättare. Tyvärr höll det inte i sig så länge och tyngden la sig rätt snabbt igen över bröstkorgen.
Jag försöker blicka framåt, de flesta jublar mer eller mindre när jag säger att jag ska flytta till Stockholm, till och med min mor är positivt inställd till flytten. Hon brukar ha ett och annat att säga om mina infall, det är ju inte första gången jag får för mig att flytta om man säger så.
Jag spanar lägenheter, drömmar mig bort över IKEA-katalogen, plöjer ”Sex and the City” avsnitt och försöker komma på alla de där bra sakerna med att vara singel. Det går inte så bra kan jag avslöja.
Inledningslåten till ”Weeds” är creepy.
2 svar
För mig handlade det om att prioritera att hitta MIG SJÄLV och tycka att MITT EGET sällskap var värdefullt. Att jag fick egen tid. Att jag inte var tvungen göra något för att foga mig efter någon annan. Det tog ett bra tag att bara landa…
Jag kan bada när jag vill, jag kan släppa en fis utan att rodna, luffa omkring i fula innekläder, äta när det passar mig, klä mig i finklänning på en tisdagkväll.
Jag har mina saker omkring mig, inte någons fula afrikanska totempål.
Jag ka ta på mig mina pradaskor och gå ut och besöka mina vänner när det är dags att komma ur skalet, eller bjuda hem dom på en tacokväll.
Allting sitter i huvet och hur man tänker. Men ibland måste man bryta ihop för att komma igen.
Det var så längesen jag var singel… jag minns inte riktigt känns det som!
Men mitt i ett stadigt förhållande som detta kan jag ibland längta jobbiga stunder efter att slippa behöva kompensera om det mesta, behöva tänka på den andre jämt o ständigt.