Det är svårt, om inte rent ut sagt omöjligt, att beskriva hur vackert det är längs med Pacific Coast Highway, speciellt biten genom Big Sur. Det är backigt och krokigt och fantastiskt och man får svindel ungefär var 20:e sekund. Och när solen går ner tappar man nästan andan.

Sedan blir det kolsvart. Så kolsvart att man inte ser handen framför sig om man stannar bilen och stänger av alla lysen. Men jag har aldrig sett så många stjärnor i hela mitt liv. Magiskt.

Nu; Santa Barbara.

5 svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Vilmer

Augusti – härlig sommar är det då

Augusti. En månad full av bitterljuva känslor för mig. Dels exploderar ju verkligen sommaren här i norr i augusti, vissa blommor har inte ens blommat

77. Om självporträtt och fotostil med Rania Rönntoft

Rania Rönntoftär utbildad yrkesfotograf men titulerar sig även influencer. Delar av hennes inkomst kommer nämligen från hennes sociala medier trots blygsamma följarsiffror. Nyckeln? Tajt nisch och brutalt hög kvalitet.Rania kommer från bör…

Promenad ut till ön

I slutet av mars, när isen fortfarande var en halvmeter tjock men solen börjat värma, åkte jag ut till Hornön för att ta en promenad

Cookieinställningar