Det är svårt, om inte rent ut sagt omöjligt, att beskriva hur vackert det är längs med Pacific Coast Highway, speciellt biten genom Big Sur. Det är backigt och krokigt och fantastiskt och man får svindel ungefär var 20:e sekund. Och när solen går ner tappar man nästan andan.
Sedan blir det kolsvart. Så kolsvart att man inte ser handen framför sig om man stannar bilen och stänger av alla lysen. Men jag har aldrig sett så många stjärnor i hela mitt liv. Magiskt.
Nu; Santa Barbara.
Jag brukar tycka att perioden från när de sista löven trillar av träden tills att julen kommer och mörkret når sitt kulmen brukar kännas så
I det här avsnittet pratar Linda med mannen bakom vegobloggen Jävligt gott: Gustav Johansson! Han delar med sig av massor av smaskens insikter när det kommer till strategier och affärsutveckling av sina sociala kanaler och sin närvaro online. Hur vikti…
Hej och välkommen till maj och äntligen fick jag ner dahliorna i jord! Jädrar vad det satt långt inne i år. Men till slut så!
Den här veckan är lite limbo. Jag försöker hålla mig kvar i sommaren med näbbar och klor, klättrar i berg och dansar i nattdimman. Men
5 svar
Vad tuff du är! En sann inspiration. Ha en fortsatt underbar resa.
Kram Julia
Tack! 😀 Va glad jag blir. Kram!
fin rese bil….vilka fina vyer..njuuut
Visst är hon fin? Jag är helt kär i henne.
Så himlans vackert!