Iphönen började hojta elakt om uppgång klockan 01.50. Klockan 02.40 var jag utcheckad och klar och satt på flygbussen efter att ha kryssat mellan överförfriskade backpackers på Queen Street till busshållplatsen.
Väl vid incheckningen på Aucklands flygplats så skulle det så klart strula. Annars vore det liksom inte en komplett reseupplevelse. Tydligen så var jag tvungen att ha ett visum för att komma in i Australien, även om jag bara skulle resa igenom. Detta pga att STA bokat mig via Sydney-Perth-Singapore, alltså inrikes, vilket betyder att jag skulle komma in i landet, om än bara för några timmar. Ungefär 10 avrivna naglar och några avbitna nagelband senare hade jag iaf ett visum och en incheckad väska. Jag gissar att den biljetten måste varit riktigt billig, för den lilla rutten verkar inte vettig någonstans.
På flyget till Sydney såg jag filmen ”Buried”, riktigt läskig liten film om en kille som är levande begravd. 1,5 timme i en kista, snacka ångest. Ryan Reynolds är sådär ruskigt bra. Och efter det så snarkade jag lite tror jag. Mittenplatsen suger alltså.
En timme till avgång. Två fem-timmars flyg till på schemat denna dag. Tjolahopp bara.
