Jag skulle kunna spy en massa galla över kommersialismen som är Alla Hjärtans Dag. Den påtvingade gullandet par emellan och diskrimineringen av oss som inte har någon att hålla i handen. Men det finns det så många andra bittra själar som gör och jag orkar liksom inte bry mig tillräckligt. Yey love, liksom. Jag kör på den istället.

Och jag fick ju faktiskt fira lite igår. Finafina Marcus bjöd ut mig på indiskt där jag plågade honom med alldeles för många bilder från min resa, vi pratade om livet och kärleken och så åt vi alldeles galet god mat. Sedan gick vi vidare till Public, som förmodligen är mitt favorit-hänga-och-ta-ett-glas-vin-ställe i Övik. Här har de lyckats med både inredning, sortiment och stämning. Maten kan jag dock inte säga något om, den har jag inte provat.

Tack Marcus för en finfin kväll! Ett bra avslut på Övikstiden.

2 svar

  1. Fast hold your horses nu… bara för att man ogillar alla hjärtans dag och ifrågasätter kommersialismen kring en ”högtid” påhittad av the greeting card industry så behöver man väl inte vara en bitter själ? Jag är inte minsta bitter och jag tycker ändå att alla hjärtans dag är trams.Ifrågasättande? Ja! Bitter? Nej!

  2. Och jag vill tacka dig lika mycket.
    En mycket trevlig afton, även om den kanske blev lite väl seriös och existensiell där ett tag. 🙂
    Men som vanligt var du alldeles, alldeles underbar. 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

The Box

I fredags hoppade jag i en bil med Caroline och tog sikte på Linköping. Vi skulle nämligen ha en medlemsträff där med Influencers of Sweden!

Vintervandring i Skuleskogen

Det känns verkligen helt bisarrt att sitta och skriva ett blogginlägg som är fullsmockat med vinterbilder när vi precis har haft en riktig sommarhelg här

Hej Lofsdalen!

Hej bloggen! Jag är i Lofsdalen och njuter av den bästa årstiden – vårvintern! I lördags kväll, efter att jag firat Jennys födelsedag med kallbad,

Annandagen

Efter två veckor i covid-bubblan bestämde jag mig för att det var dags att våga sig ut i världen igen – feberfri och med minimala