Min torsdag har varit himla fin. Jag har varit sådär glad och flinig och bra hela dagen. Även fast den började redan klockan halv sju i en galet kall lägenhet och en lika kall dusch. Vill. Ha. Golvvärme.

Men sedan blev det liksom bara bättre. Först spännande jobbintervju på kontor där fin vän jobbar. Där tog jag inga bilder för det kändes som lite oproffsigt att slita fram kameran å ba ”jag är ju bloggare dårå, smile!”.

Sedan gick jag på NK och hälsade på gamla kollegorna. Alla ba ”Hur har du haaaaft det?” Å ja ba ”Faaaabulous!”. Och så provade jag brillor så klart. Det är nästan obligatoriskt när man hänger där. Så jäla snygg brillorm är jag.

Sedan gick jag och åt sushi med Petra. Och efter det hängde vi ännu mer på NK på nya Espresso House i källaren. Där hade de fina gamla resväskor och mysiga soffor och varm choklad. Himla fint. Djuren på väggarna var lite läskiga dock.

Hej Petra! Någonstans i allt rännande i stora NK tappade jag bort min sjal och fick gå en extra vända runt hela stora varuhuset för att leta. Någon himla snäll hade lämnat in den på sushi-stället så den hittade hem igen. Älska människor.

Sedan gick jag förbi STA och berättade för Veronica som hade hjälpt mig med reseplaneringen om hela mitt äventyr. Mycket oohande och aahande där.

Och sedan hängde jag på arbetsförmedlingen och tuggade tuggummi och skrev handlingsplan med himla snälle handläggaren Anton. Vi skrattade mer än vad som nog är lämpligt på arbetsförmedlingen.

Sedan åkte jag hem med makaroner i väskan för att någon hade beställt stuvade makaroner och korv. Krejzy.

Jag har plåster på armen för jag var och sprutade i mig den sista vaccinationssprutan mot hepatit. Som sprutmannen sa när vi sa hej då, ”vi ses om 25 år!”.

Och nu sitter jag här i soffan med syster Andréa som kom hem till Sverige igår från sitt au-pair år i USA. Det första hon gjorde var att gå på Coop och gasta ”Purjolök!!” vilket kan tyckas lite konstigt. Sedan spenderade hon 20 minuter vid lösgodishyllan. Det kändes mer som hon.