Jag har ägt en enda cykel i mitt liv. Jag tror att jag fick den när jag fyllde tolv. Möjligtvis tretton. Eller var det då jag fick min TV? Anywho.. Vi köpte den på Lundgrens ute i Gullänget och den var rosa och vit och med hela FEM växlar. Och bockstyre. Självklart. Detta var ju 92. Eller 93.

Bockstyret byttes snart ut mot ett ”normalt” styre och de 26″ blev rätt snabbt för små (eller benen för långa), men cykeln hängde med länge. Kanske lite för länge. Ända till Borås. Tror faktiskt att den fortfarande står kvar i källaren under min och C's gamla lägenhet.

Vi har nyligen haft en cykelkampanj på jobbet och jag har haft ett litet öga till de där mountainbajkarna. Det var ju som dags för en ny hoj. Eftersom det blev ett gäng cyklar över efter kampanjen så fick jag köpa en idag till ett förmånligt pris. Jag förstod snart varför. Man måste skruva ihop den. Själv. Och okej att jag är teknisk, men ett cykel är faktiskt lite att ta i. Detta är en pryl som ska bära min kroppsvikt i hög fart. Gör man fel så kan det göra riktigt ont. Men jag lyckades. Stolt som en tupp är jag! Eller höna.. Nog för att jag redan lyckats pajja bromsarna på framdäcket men jaja..

Slutet gott, allting gott. Nästan iaf. Jag slog inte ihjäl mig men jag fick cykla hem i (pisk) regn och (nästan) storm! Så jag lever, men jag är kall och blöt. Bara jag inte blir sjuk så var det klart värt det! Så länge man ser något så tycker jag det är skönt att cykla när det regnar. Man känner att man lever!

*snörvel*