Vi fortsätter Lofoten-resan! Resan till Lofoten via Abisko kan du läsa om här!
Innan vi åkte till Lofoten hade vi inte direkt bestämt vad vi skulle göra eller var vi skulle åka. Vi tänkte att vi går lite på dagsform och känsla. Man kan ju inte riktigt misslyckas med Lofoten i alla fall om man är på jakt efter storslagen natur, var man än tittar är där fantastiska berg.
Vårt basecamp hade vi på vårt AirBnB på Ballstad och denna fredag valde vi att åka söderut, till den sydligaste punkten på Lofoten – Å. På vägen dit passerade vi flera fantastiska vyer, som denna på längs Flakstadveien och på Toppøya.
På Toppøya stiftade vi också bekantskap med fiskhuvudena. De som hänger bokstavligt talat överallt på Lofoten. Det är så jädra mycket torkad torsk att man undrar hur de får plats med något annat.
Tydligen är det här med torkad fisk en superstor business för Lofoten (och hela Norge), nästan i nivå med oljan. Och då vet man att där är mycket pengar.
Vy från Toppøya.
Vi åkte längst längst ut till Å, det tog ungefär 1,5 timme från Ballstad. Där parkerade vi bilen och promenerade ner till det lilla fiskesamhället.
Min första notering var att fiskmåsarna i Å var väldigt fyndiga och hade väldigt bra balans då de byggt bo och ruvade ovanpå fönstren. Oroade mig lite för de turister som skulle komma några veckor senare och behöva hantera ilskna fiskmåsmammor.
Restaurangen ”Brygga” blev vårt lunchstopp, mysigt ställe längst ut på en, ja du anade det, brygga. Massor med fisk på menyn (så klart) men jag som inte är någon fiskätare käkade burgaren och delade pommes med Vilmer. Den var helt okej, om än inget som satte min värld i gungning.
Det gjorde däremot den här kanelbullen.
Det var många som sa att jag måste besöka Bakeriet i Å när jag var här, och att jag måste prova deras kanelbulle. Och vem är jag att säga nej till internet? Så jag besökte. Och jag testade. Och ja, den var värd hypen. Kaffet däremot kunde jag varit utan.
Sedan gick vi längst ut till udden och jag skuttade runt och bara njöt av omgivningen.
På vägen tillbaka passerade vi Reine, som jag skulle påstå är den stora turistattraktionen i Lofoten. Pittoresk, gullig by som ligger mitt emellan flera bergsmassiv ute i vattnet.
Härifrån kan man också vandra den relativt korta men branta trappan till Reinebringen (som Sara gjort, läs om det här) men vi var inte sugna på 1500 branta trappsteg med en ettåring så åkte in till byn och åt glass istället.
Men bäst upplever man ju ändå Lofoten med lite avstånd till allt – folk, trafik och trängsel. Med hav i förgrunden och spetsiga berg i bakgrunden. Det blir inte vackrare än så.
Vi åkte vidare hemåt och tog en avstickare till byn vi hade tänkt ta som vårt enda resmål den dagen innan någon sa ”vi kan väl lika gärna åka ut till Å”. Det här är Nusfjord. Mycket mindre folk än allt annat men också inte så mycket att göra.
Vi var visserligen där lite senare på dagen så en del saker hade hunnit stänga, var väldigt sugen på lanthandeln som fanns där.
Här fanns dock ett galleri, Salteriet, som jag tyckte väldigt mycket om. Två våningar med kreativa lösningar för hängning och väldigt intressanta konstnärer. Bilderna på berg här är alltså målningar, inte fotografier.
Glada turister ovanför Nusfjord! 😅
Sedan åkte vi tillbaka till Ballstad igen och fångade midnattssolen. På de här bilderna är tagna från vår terass klockan ca 23 på kvällen och det blev inte mycket mörkare än så. Ljuset var magiskt.
