Igår skrev jag lite grann om tanken bakom min allra första tatuering. Nu ska ni så se lite mer hur det gick till.

Studion jag tatuerade mig hos heter Bläck och ligger på Roslagsgatan.

Där jobbar Susan, mer känd som Mr Suz. Här stencilerar hon min tatuering från skissen som Hanna gjorde på mitt finger med en bläckpenna för några månader sedan.

Hon hade världens finaste vovve där som jag faktiskt träffade i Tanto för ett tag sedan. Han heter Fincher, efter David. Det bästa hundnamnet.

På väggarna satt fina skisser på tatueringar hon gjort tidigare.

Johanna följde med och höll mig i handen. Hon har en massa fina tatueringar så hon vet hur det känns.

Och så satte vi igång. Först satte Suz stencilen på fingret. Hon gjorde om det en gång så att den skulle sitta alldeles perfekt.

Sedan satte vi igång. Och jag ska inte ljuga, det gjorde ont. Inte sådär skitont att man börjar gråta och så, men jag grimaserade nog en del. När nålen liksom pulserar ner i huden, det är ju inte direkt tokskönt. Fast ändå lite skönt på nått konstigt vis.

Mycket nöjd och lite fascinerad tjej.

Och så här fint blev det! Ett stort tack till Suz, Johanna och även Hanna som nu för evigt har sin handstil på mitt finger. Kärlek.

Efteråt var jag helt hög på adrenalin och endorfiner och gick Roslagsgatan fram och fånskrattade i regnet. Det var härligt.

Och självklart finns hela kalaset på film. Titta bara! Det där ljudet alltså. Skräckblandad förtjusning.