Sist jag pratade med henne stod vi och skrek åt varandra på Rådhusets uteservering förra sommaren. Min rygg är fortfarande alldeles ihålig efter alla knivar hon stack i den.

När jag loggar in på Fejjan ikväll så har jag fått ett meddelande från henne:

”*vinkar lite*

hoppas du har det bra…

=)”

Bara sådär. Som att aldrig någonting hänt. Det var som att få en knytnäve i magen. Min första tanke var att skriva en lång harang för att försöka, ännu en gång, att få henne att förstå hur mycket hon förstörde. Men jag kommer nog aldrig att förstå varför hon gjorde som hon gjorde när hon berövade mig min pojkvän och min bästa vän i ett och samma ögonblick den där natten för ganska precis 1,5 år sedan. Så jag tänker inte ens försöka. Så istället för att riva upp ett sår som ännu inte är läkt så raderade jag meddelandet. Jag vill inte ha mer med henne att göra. Den sortens svek läker aldrig.