Jahapp. Så har även jag däckat under höstförkylningen. Det var väl egentligen bara en tidsfråga. Så nu ligger jag här och snorar och hostar och är allmänt ynklig.
Jag är rastlös. Jag är inte nöjd med livet och jag vet inte vad jag ska göra för att fixa det. Och det stressar mig. Det känns en aning kontraproduktivt. Ungefär på samma sätt som att jag och min psykolog spenderat ca tre sessioner med att älta varför jag ältar. Det är vad man kan kalla ett moment 22.
Om man sover i sisådär en vecka, kan man vakna och så har allt lite magiskt löst sig? Kan ni fixa det?
4 svar
Inte kul att vara förkyld :/
När jag läser din blogg och om det du skriver om ditt liv så tycker jag att du har ett så rikt liv. Vänner, roligt jobb, olika events. Du hittar på saker och ting. Så jag har ibland lite svårt att förstå varför du inte är nöjd, samtidigt som jag fattar att det är så. En människa kan se ut att ha allt utåt sett men ändå inte vara nöjd med sitt eget liv.
Men det finns alltid något man kan göra för att fixa det, bara man kommer på det och det kan vara nog så svårt.
Du är ju en så himla härlig tjej, människa!
Jag hejjar på dig!
Kramen och krya på dig!
Wow, TACK Emelie, gud så fina ord. Och du har helt rätt. Jag fattar inte heller varför jag inte är nöjd, varför jag inte bara kan slappna av och vara i det jag har och lita på att det är kvar. Jag är konstant stressad för att inte uppehålla någon slags nivå. Av vad vet jag inte riktigt. Tack igen! Kram!
Om du kommer på receptet kring hur man slutar ältar allt om och om och om och om igen – let me know! =) Puss på dig goding och krya på dig!
Sometimes you just have to LET. IT. GO. 🙂 Puss!