Det blev premiär för byggande av midsommarstång i år. Den såg smått makaber ut, innan vi klätt den med blommor och blader, där den stod beredd att bäras iväg till Golgata (fel högtid). Det blev dock aldrig någon dans runt den. Dansmannen (bajsmannen) däckade av migrän innan han lyckats hoppa groda och slinka hit och dit.

Men sill blev det, å nubbe och sång. Jag, som inte äter fisk, fick hålla till godo med kattmat (burkskinka) och mimosasallad (yum!). Men solen sken och alkoholen flödade. Senare på eftermiddagen dök Marie och Mia upp, i desperat behov av party. Deras midsommarfirande hade tagit en oväntad vändning när de hamnat på familjekalas i kortkort och urringat. Då passade vår fest bättre. Mer tuttar och mindre ungar.

Jag fick några myggbett, men ingenting jämfört med tidigare år. Annars brukar midsommar alltid följas av en vecka av konstant kliande och blödande och svärande över de förbannade blodsugarna.

All-in-all, en klockren midsommar i goda vänners lag!