För precis exakt en månad sedan idag satt jag på Bleckan tillsammans med några av de bästa personerna som kommit in i mitt liv under de 12 år jag bodde i Stockholm. Jag satt där, redan då nostalgisk eftersom jag i sisådär 1,5 år för drygt fem år sedan hängde på Bleckan mest varenda torsdag, för att ta farväl av mitt Stockholmsliv. Två dagar senare skulle lastbilen ta mig och mitt bohag 55 mil norrut, tillbaka hem till Övik efter 17 år borta.

Så här följer en massa bilder på människor jag tycker så himla himla mycket om. De må vara skräpiga mobilbilder i sopigt sunkpubljus men vissa inlägg måste man få göra bara för sig själv och de där platserna i hjärtat som kommer ihåg skratt, kramar och kärlek.

Johan, jag, Oskar, Flora och Rebecka. Fyra personer från helt olika delar av mitt Stockholm men som alla ger mig värme i maggropen och ett leende på läpparna.

Fredrik och Erica är två av de där personerna som jag träffade där på Bleckan för en herrans massa år sedan. Och om bara några veckor ska Erica gifta sig med en lång herre som hon också träffade på Bleckan. Eller på Twitter i alla fall. Men på den tiden var det ungefär samma sak.

Emilia, Roija, Sanna, Rebecka, Jackie, Sara och Louise. Vilka tjejer det här är alltså. Bjussiga, smarta, kreativa, stöttande bossladies. Fan vilken tur jag har som fått ha dem runt mig. Och fortfarande har, bara lite på avstånd.

Mitt favoritskägg av alla skäggiga män. And that's saying something.

Sedan så åkte vi till vårt andra vardagsrum, eller egentligen tredje, Umgänget.

Den här alltså. <3

Sanna. Hon som man alltid kan lita på för ett peptalk. Och Johan som får ner ens puls bara genom att vara i närheten. Så trygg person.

Avgudar Emilia och Roija men bäst på den här bilden är ändå främlingen till vänster.

And then there were two. De två bästa var kvar till sist och kommer nog vara det för alltid.

Ni underbara människor. Ni har gjort mig bättre, större, modigare och starkare. We will always have Stockholm <3