Hungrig som en varg. Möten hela eftermiddagen och sedan var jag faktiskt duktig och klämde in ett träningspass trots att jag var så *måttar med tummen och pekfingret* nära att banga. Bravo till mig. Hur kan det då komma sig att när passet är slut (och jag med för den delen) att jag känner att jag borde gjort mer. Att jag borde nog lyfta lite skrot eller cykla en halvmil på träningscykeln för att det ska duga? Varför kan jag inte bara vara nöjd och lite stolt över mig själv?
Jag kommer aldrig att vara tillräckligt. Inte ens för mig själv. Och jag har än så länge bara mig själv att se till. Don't even get me started om hur jag kommer bli när (om) man och barn kommer in i bilden. Overachiever much?
