Idag är en sådan dag jag vill supa mig full bara för att slippa känna. En sådan dag då jag vill flytta dit ingen känner mig. Bara för att kunna börja om. För att slippa låtsas att det finns människor som förstår. Riva ut alla sidor ur boken och börja på en ny. En tom. En där, även om den är full av tomhet och osäkerhet, i alla fall inte innehåller den sorts förvirring och sorg jag känner i kväll. Ensamheten.
Men jag har förstått att den här sidan av mig är ”uppmärksamhetssökande”. Att den är aningen provocerande och lite sorglig. Att jag skriver sådana här texter för att de är ”roligare” att läsa än sådana texter där jag mår bra.
Ni ska ha en sak jävligt klart för er. Jag skriver från hjärtat. Jag har aldrig skrivit för besökarsiffror eller horat ut mig för uppmärksamhet. Och att bli anklagad för detta, av någon som säger sig vara min vän, som säger sig känna mig, det gör ont.
Det får mig också att undra hur folk ser på mig egentligen. Ser de all min smärta som ett medvetet rent bekräftelsehorande?
Och det faktum att jag publicerar den här texten gör att jag känner mig lite smutsig. Som att han har rätt. Han har tagit ifrån mig min fristad. Min tillflyktsort. Fan.
Jamen. Om man skulle fortsätta måla lite sovrumsvägg då.




16 svar
Katten, du ska fortsätta kräva, styra och nyttja din fristad, den kan INGEN ta ifrån dig.
Jag har varit här förut, jag kommer tillbaka. Men det faktum att någon ens anser sig ha RÄTTEN att göra detta. Det gör mig förbannad.
Va? NÄE! Jag upplever INTE din blogg som ett forum för bekräftelse. Verkligen inte alls faktiskt. Nej, faktum är att jag faktiskt blir ganska upprörd av att höra att någon ens sagt så.
Jag skickar dig på hen. Guns blazing å så.
Jag uppfattar inte din blogg på det sättet. Är inne med ojämna mellanrum och jag tycker den är HÄRLIG! Kram på dig 🙂
TACK! Kram!
Nä – så uppfattar jag inte varken dig eller det du skriver. Kram!!
Tack snälla, jag blir alltid så glad när jag ser att du kommenterat. Kram!
NEJ, så har inte heller jag uppfattat det du skriver. Försök att inte ta åt dig för mycket av den kommentaren, den är inte värd det.
Jag försöker, men när det är någon man anser vara en vän som säger det så är det svårt.
Så löjligt sagt. Som jag ser det så bloggar du om livet. Ibland är det bra, ibland inte. Det är liksom inget konstigt med det för det är ju så livet är. Jag gillar bloggar som inte bara visar det perfekta utan som låter mig lära känna människan som bloggar. Det är mycket intressantare så. Fortsätt skriv det du känner och vill.
Precis så tänker jag med. Men hen menade att jag ”överdrev” för att få uppmärksamhet. Helt befängt. Blev ledsen.
Men ursäkta, va?! Upplever då rakt inte detta som något forum för bekräftelsehorande. Vilket tramsigt påstående?!!!
Då hade jag knappast varken läst eller kommenterat. Men en fristad och ventil för dig att skriva ner sådant du vill dela, bra som dåligt. Och en plats för mig att hummande nicka igenkännande. Det är det.
Livet är ju såhär. Upp och ner, hit och dit. Bra och dåligt. Ibland lutar det mer åt det ena diket än det andra typ.
Nu visualiserar vi oss att vi är en gås där vattnet (dynga,trams osv) bara rinner av. Så andas vi lite på det. 😉
Du är bra. Tack för de orden. Kram.
Anledningen att jag läser din blogg är just att du skriver så öppet om dig själv, ditt liv och dina känslor. Blandning mellan bra och dåligt, som livet är, är det som gör det bra och ”intressant”. Fortsätt så!!
Tack snälla!