Här är jag placerad denna onsdagsmorgon. Utanför pågår någon slags snöblandad regnhistoria i en värld som ser ut att vara svartvit. Jag har matat katten som plötsligt blev mycket lugnare än den spattiga morgonversionen av densamme. Jag kan tycka att det nu är hennes tur att mata mig tillbaka. Men nej, hon SOMNAR. Inte okej.
Dessa ladda-batterier-onsdagarna har inte varit så mycket ladda batterierna. Det har av någon mystisk anledning blivit mycket fläng och alldeles för lite hemmahäng. Det tänker jag ta igen idag. Läsa lite, blogga, kanske hänga upp en tavla eller två, spela gitarr, laga mat. Sova. Typ så.
Men först ska jag till min husläkare och diskutera eventuell fortsatt sjukskrivning. Jag är bara sjukskriven november ut som det ser ut nu. Jag tror inte att jag är redo för hundra procent riktigt ännu. Det är nära. Men jag är inte framme.
