David Lowery presenterar sin film vid Stockholms filmfestival. Foto: Max Lander

Igår hade jag nöjet att möta mannen bakom den nya filmen ”Ain't Them Bodies Saints”, eller som de valt att kalla den här i Svealand, ”A Texas Love Story”. Filmen hade Sverigepremiär under Stockholms filmfestival igår kväll och de resterande två visningarna är slutsålda. Ryktet har gått. Den här filmen är fantastisk.

Min recension kommer senare men först ska ni få ta del av mitt möte med filmens grymt trevliga och inspirerande regissör, David Lowery. Vi hade effektiva och härligt intressanta 10 minuter tillsammans igår eftermiddag på Berns, varav de flesta jag skrivit ned och översatt här nedan. Hela intervjun kan ni lyssna på i klippet nedan. Jag har spelar in bara med iPhonen, ingen fancyschmancy podcastutrustning, men jag tycker det duger gott. Ni får ju avnjuta min och David's vackra stämmor! Enjoy!

Läs den svenska översättningen här!

Linda: Varför valde du titeln “Ain’t Them Bodies Saints”?

David: Jag ville att filmen skulle kännas som en folksång, så jag ville använda en sådan låttext till titeln. Det här var en text som jag hörde fel i en låt många år tidigare som jag tyckte mycket om. Jag valde den titeln när jag skrev manuset och jag tycker att den sätter tonen för hur filmen känns.

Linda: Filmen är verkligen en upplevelse! Jag älskar att du hittat en balans mellan att ha ett narrativ och en storyline men det är känslorna som driver dig framåt, inte dialogen.

David: Exakt! Jag kommer från en mer abstrakt filmskaparskola och med den här filmen, jag ville att storyn skulle vara väldigt enkel och bekant, så att jag kunde fokusera på känslan och tonen i filmen istället. Min önskan var alltid att den skulle förtrolla, att en väldigt finstämd förtrollning skulle guida en igenom filmen, snarare än handlingen.

Linda: Du har ett förflutet som filmklippare, var det svårare att klippa en film som du också regisserat?

David: Jag tror inte det. Den här filmen var en utmaning för att jag skulle arbeta med en annan klippare för första gången på grund av vi behövde klippa medan vi filmade och jag kunde inte göra både och. Men jag ville också få någon annans synvinkel på arbetet och det var svårare för mig än att göra det själv. Om det var bra eller inte får jag aldrig veta, nu är det ju klart! Men klippningen är min favoritbit i processen, så nästa film klipper jag nog själv.

Linda: Det här är ju en hopplöst romantisk film och väldigt bitterljuv, vad inspirerade dig att skriva den?

David: Det var en hel massa saker, en drös ihopsamlade idéer. En av dem var att jag ville skriva en actionfilm, det var det som fick igång mig –

Linda: Well, de första fem minuterna är ju action!

David: – haha, exakt! Jag var också på väg att förlova mig så det spelade också in och min dåvarande flickvän och jag bodde i olika städer och skrev mycket brev och det jobbade in sig i manuset. Och så idén att vilja göra något som var som en folksång, det var en stor del av det. Jag var väldigt intresserad av folkhistoria och hur berättande har utvecklats, speciellt i USA har mycket historier berättats genom sånger. En händelse kan ha inträffat för 200 år sedan och folk sjunger fortfarande om det. Folk som Jack White, Mumford & Sons, moderna artister som sjunger väldigt traditionella sånger.

Linda: Det förklarar filmens musik, men också att man inte riktigt kan avgöra när filmen utspelar sig..

David: Precis, det ska mest kännas gammalt. Tekniskt sett utspelar den sig på 70-talet men det är mest en blandning av flera olika tidsperioder. Vi ville inte att det skulle vara för demonstrativt, det är väldigt obskyrt när den utspelar sig.

Linda: Och också det faktum att man inte vet så mycket om de här karaktärerna, hur de träffades, vad som hänt för att placera dem där de är. Och man bryr sig inte, man köper liksom bara kärlekshistorien!

David: Det var beroende av två saker. Det finns så många filmer som handlar om en tjej och kille som är på fel sida lagen, man läser liksom mellan raderna lite. Och så Casey (Affleck) och Rooney (Mara) var så dynamiska tillsammans. Vi ändrade filmen på grund av deras relation. När vi började filma med dem tillsammans så var deras kemi så stark att det bytte fokus på filmen på ett väldigt effektivt sätt. Hade de inte kommit överens så bra hade filmen känts väldigt annorlunda, haha!

Linda: De har en fantastiskt kemi! Hur ändrade deras relation filmen?

David: Vi filmade först två veckor med Casey, två veckor med Rooney och i mitten hade de tre dagar ihop. När vi filmade deras scener ihop var det så underbart att se dem ihop och som resultat blev Rooneys karaktär mycket mer kluven och komplex. Det krävde inte så mycket ändringar i manuset utan bara sättet hon spelade rollen.

”A Texas Love Story” visas under Stockholms filmfestival. Filmen har biopremiär den 6:e december.

Jag och David Lowery efter intervjun på Berns igår.