Glad lördag kompis!

Den här veckan är ju mer än lovligt konstig. Jag har varit bortrest större delen av den, i Göteborg och Stockholm (och var bland annat på konsert innan regeringen kom med 500-gränsen för evenemang). Har haft det underbart härligt, som sagt gått på konsert, träffat fina vänner och druckit jättemycket bubbel.

Men jag har också åkt tåg, trängts på tunnelbana och tagit i fler ledstänger än jag vill räkna. Och med tanke på Corona-härket som hetsar land och rike runt just nu så undrar jag lite vad för skit jag fick med mig hem.

Jag kom hem med tåget i torsdagskväll och har sedan dess bara varit hemma. Gått ut på promenader med Leia så klart (i helt fantastiskt vackert väder) men i övrigt bara tagit det lugnt och suttit i soffan. För OM jag släpade med mig något jox hem från storstan så vill jag inte gå och sprida runt det, speciellt inte till t.ex. mormor och morfar som är 90+ och i en riskgrupp.

Man kan ju tycka att det är skönt. Lite mysigt sådär. Påtvingad downtime. Och jag kan ju säga att jag har aldrig varit så glad att ha en digital och virtuell business. Som just nu är inne i produktionsperiod. Jag är otroligt tacksam och stolt över att jag lyckats bygga ett företag utifrån mina förutsättningar och önskemål och i en tid som denna så blir det bara än mer tydligt hur viktigt det är att kunna vara flexibel i sin business.

Men jag tänker på mina entreprenörskollegor som ÄR beroende av fysiska möten, resor och folksamlingar. Hur ska det gå för er?⁠ Hur ska det gå för våra samhällsfunktioner och hur många ska behöva stryka med innan vi är över på andra sidan?

Och ja. Jag köpte ett extra pack toapapper och lite pasta när jag handlade i torsdags (jag är den. Egentligen tycker jag att vi bara behöver hålla huvudet kallt och ha sunt förnuft men Instagram made me do it.

Att vara hemma flera dagar i sträck helt ensam gör också att hjärnan går helt bananas och jag hamnar i någon slags existentiell kris. Alla mina ”måsten och borden” hopar sig och öser sig över mig som en rasande bokhylla och det slutar med att jag bara ligger i soffan och stirrar i taket. Overwhelm är en grej.

Och när privatlivet också är förvirrande och själen gör lite ont och man inte kan tänka en klar tanke, ja då kanske det är bra att världen står på paus en stund.