Den här filmen är som en dikt. Som en sång. Som en våg som bär dig igenom den med bara känslorna som redskap.
Storyn är enkel, vi har sett den förut. En tjej och en kille på fel sida om lagen. Killen åker i kurran och de saknar varandra så att de håller på att koola av. De skriver brev och lovar och svär att de ska älska varandra för evigt och att de ska ses igen en dag.
I intervjun jag gjorde med regissören, David Lowery, härom dagen sa han så här:
”Jag ville att storyn skulle vara väldigt enkel och bekant, så att jag kunde fokusera på känslan och tonen i filmen istället. Min önskan var alltid att den skulle förtrolla, att en väldigt finstämd förtrollning skulle guida en igenom filmen, snarare än handlingen.”
Och precis så var det. Det är finstämt och vackert men det blir ändå inte tråkigt. Om man låter musiken och känslan bara plocka upp en och låta en svepas med så kommer man att älska den här filmen. För det gjorde jag.
Casey Affleck och Rooney Mara är fantastiska tillsammans. De har inte många scener ihop men i de få de har de en sådan stark kemi att man köper kärlekshistorien rakt av. Det här är en otroligt vacker kärlekshistoria.
Filmen kanske inte har supermycket substans eller man kanske inte lär sig så mycket av den, den utger sig heller aldrig för det. Men den lämnar dig med en känsla som är svår att beskriva. Jag tror att David Lowery lyckades med sin förtrollning.
”A Texas Love Story” visas under Stockholms Filmfestival men är tyvärr slutsåld. Filmen går upp på biografer den 6 december.
