[blockquote source=”Stockholms filmfestival”]Belgiens Oscarsbidrag för bästa utländska film är en fin och melankolisk kärlekshistoria i tatuerad bluegrass-miljö. Kärleken mellan Elise och Didier ställs på spel när deras dotter blir allvarligt sjuk.[/blockquote]
Jag ligger lite efter med recensionerna från filmfestivalen, men vi drar ut på godheterna lite va?
En belgisk film med en förkärlek till USA och bluegrassmusik. Det låter som en underlig blandning. Det visar sig dock vara något som känns helt naturligt. Musiken är hjärtat i filmen, det är så mycket som sägs genom skådespelarnas scenframträdanden, det är där de svetsas samman och dras från varandra.
Den här filmen är så himla mörk och hjärtskärande men samtidigt så vacker. Jag har hört folk som inte tycker om att de hoppar fram och tillbaka i tiden men jag tycker att det ger filmen ett bra tempo och dessutom slängs man som åskådare från lycka till tragik, fram och tillbaka, och det är väldigt effektivt för att locka fram de känslor som ska kännas inför den här historien.
Det är omvälvande, det är otroligt sorgligt och kärlekshistorien är bara hypnotiserande. Efter filmen känner jag en otrolig sorg över insikten att vilja och kärlek kanske inte kan lösa vad som helst. Men samtidigt känner jag en tacksamhet för att dessa karaktärer fick uppleva den slags kärlek som den här filmen gestaltar.
Fantastisk film. Se den.
Missa för guds skull heller inte det fantastiska soundtracket. En fördel är om du gillar bluegrass…
”The Broken Circle Breakdown” visades på Stockholms filmfestival.
Ett svar