Hej från tåget till Malmö! Eller, rent tekniskt är jag fortfarande på tåget till Stockholm där jag ska byta. Något jag missade när jag bokade var att väntetiden i Stockholm var 2,5 timme. Ej pepp på den dötiden klockan nio en tisdagskväll. Är toktrött även om jag redan tupplurat och snarkat för hela vagnen. 🙃

Jag har haft resfeber för den här resan hela helgen. Gått igenom i huvudet vad jag ska packa och ha på mig men likt förbannat står jag där en timme innan jag ska åka och rafsar ner saker i väskan. Kommer det någonsin att förändras? Ska nog inte räkna med det.

Jag är oväntat taggad inför den här resan. Skräckblandad förtjusning skulle man nog kunna kalla det. Att stå på en scen igen, att mingla med främlingar och göra det där nätverkandet som jag var så bra på för ett gäng år sedan. Känner mig en aning ringrostig. Det där mingellivet är ju så långt ifrån min vardag nu, kanske därför det är trevligt att hälsa på där, men sedan åka hem igen.

Sommaren är på väg att övergå i höst (åkte från 13 grader och spöregn till 20 grader och sol) och jag jobbar med att acceptera att jag inte gjort allt det jag ville göra i sommar. Att jag inte badade så mycket som jag hade tänkt och att jag inte cyklade en enda gång efter att min MTB-kurs var slut. Att jag ställde in min cykelresa till Funäs för att jag var överväldigad över de första jobbveckorna, covid och det stundande valet. Att jag typ inte suttit på min nya uteplats som jag byggde för alla de där sköna sommarkvällarna (som blev ganska få efter att bygget var klart om jag ska vara helt ärlig).

Att jag helt enkelt inte vridit ur allt jag kunnat ur sommaren. Och jag har svårt att släppa den och dyka in i hösten av just den anledningen. Separationsångest.

Men det är ju faktiskt inte för sent att cykla, även om downhillparkerna har stängt. Och när mitt nya uterum (!!!) är klart så kan jag sitta ute ända in i november om det är milt. Ingen panik.

Hösten är ju egentligen min favoritårstid. Mörkret som gör att värmeljusen åker fram igen. Rödvinet som tar över efter sommarens kalla öl eller bubbel. Mysiga koftor och stövletter får ersätta sandalerna. Och kalendern fylls av roliga aktiviteter att njuta av, nu när covid faktiskt verkar släppt greppet om samhället.

Den här hösten kommer jag spendera mer tid i stan då jag och två vänner hyrt en kontorslokal tillsammans i stan – i samma hus som mitt gym är. Så min plan är att vara minst två dagar i veckan i stan. Och att få kombinera det med uteluncher, träning och kanske ett event eller två, det känns ändå kittlande, samtidigt som min sociala ångest för lite panik.

I september ska jag också ner till Stockholm och prata på en annan konferens om influencer marketing och så skvallras det om en workation i fjällen i oktober. Det blir nog en bra höst ändå.