Hallå vänner och god söndag på er! På söndagar går jag och Leia i skogen. Det är en tradition som väldigt sällan tummas på så när jag klev utanför dörren idag och det regnade och jag inte hade något paraply eller väderanpassade kläder på mig tänkte jag att, jaja, vi tar den korta rundan istället.
Ungefär halvvägs till skogen så minskade regnet till ett härligt dugg och jag tänkte på vad Sara skrev på Instagram igår om att tänka på vattendropparna som tur och man ska fånga som många som möjligt. Så jag sket i regnet och traskade till skogen.
Leia var pepp, hon älskar skogen. Jag övade också på att ha henne lös, något som oftast går finfint i skogen, så också idag!
Kan ni tänka er hur detta doftade när det regnade? Helt fantastiskt.
Och så plockade jag de tre blåbären som fanns kvar längs med stigen och så gick vi hem igen. Inte en superlång promenad men fantastiskt vad en halvtimme i skogen kan göra för själen.
Nu är jag redo att ta mig an den första arbetsveckan!
Nu spöregnar det och åskar och jag älskar det och Leia ligger vid mina fötter och skakar, inte fullt lika nöjd. Det är inte alltid lätt att vara wooffie.
8 svar
Mysigt med skogspromenad och härligt att det gick bra att ha Leia lös 🙂 Förstår att det måste ha doftat underbart där i regnet! 😀
Ja, hon är så härlig att ha lös om hon bara kommer när man ropar! 😉
Låter fantastiskt! Jag var på dåligt humör för ett tag sedan och tänkte att jag bara måste vända det. Det regnade ute och livet kändes lite sådär pissigt liksom. Så pallrade jag mig ut i regnet och bara njöt av att bli blöt. Det var faktiskt himla befriande att inte bry sig om vädret. Och fint att tänka på att vattendropparna betyder tur.
Eller hur! Befriande är rätt ord. Nästa gång det regnar ska jag dra ut och springa (om det fortfarande är hyfsat varmt). Det är en sådan frihetskänsla!
Det är intressant det där med regnväder. Barn brukar ju älska regnväder, men de flesta vuxna gör det inte. När ändras det? Eller är det mest bara att vi vuxna är dåliga på att ge regnvädret en chans?
Jag tror att vi är så jädra fåfänga. Man kan ju bli blöt i håret och geggig på dojjorna. 😛
jag minns när du först fick henne. Tänk vilket fint liv ni har tillsamans nu! <3
Jag vet. Kan verkligen inte minnas ur livet var innan och VILL INTE. 🙂 <3