Var i slutet av denna första arbetsdag på väg uppför den neverending backen från jobbet, lagomt anfådd, och hör ett gastande bakom mig. Det var bossens (som bor ungefär halvvägs upp i backen) två supergulliga döttrar, 9 och 12 år om jag inte minns fel, som kommer löpandes efter mig med en bulle i högsta hugg. ”Vill du ha en bulle, de är helt nybakta!”. Jag blev alldeles rörd och var tvungen att krama om töserna. De hade alltså sett mig från köket och rusat ut för att ge mig en bulle. Tårögd nästan ju. Såna ungar vill jag ha. Kan adoptera de här två så är det klart. Tack.

Jag sparade bullen tills jag kom hem. De hela fem minuterna det tog med bilen. Åt den med mjölk läsandes dagens reklamskörd. Det är vardagslyx.