Jag har en långt utvecklad hatkärlek till Halloween. Jag älskar maskerad, men hatar att klä ut mig. Jag älskar godis men hatar äckliga saker och skräck. Ni ser ju, jag är ytterst kluven. Dessutom går jag typ ALDRIG ut på lördagar, lördagar är min heliga kväll hemma i soffan.

Denna lördag, för två veckor sedan, som då råkade sammanfalla med Halloween – och även min festivalkollega Aris födelsedag – tog jag mig då i kragen, drog på mig en röd peruk (unisont kom alla senare fram till att jag var Joan i ”Mad Men”, fantastiskt vad rött hår och lite tuttar kan göra) och tog sikte på Lidingö. Jag måste verkligen gilla mina festivalvänner alltså. Vet ni hur långt det är mellan Nacka och Lidingö – kollektivtrafikvägen?!

Fram kom jag i alla fall – till Ari och hans Lára som kvällen till ära vad Tintin och Kapten Haddock. Till och med Milou var med!

I köket hittade jag en hobbit och en Malin som jag mest tror bara var Malin.

Rebecca hade den bästa utklädnaden någonsin – NÅGONSIN. Crazy Cat Lady. Så episkt.

Haddock och Tintin fick sällskap av de här två som också hör hemma där. Dock minns jag inte alls vad de heter. Men det blev himla glatt i hallen när det insågs att alla fyra hörde hemma i samma tecknade serie. Härliga tider så det kan bli!

Sebastian var inte utklädd. Tror jag. Dock var han ytterst skeptisk. Älskar också den skeptiska/förvirrade/förskräckta hobbiten i bakgrunden.

Jag snodde hobbitens cape och blev plötsligt någon form av skogsrå/rödluva.

I köket hängde simmen och yxmördaren på tur och lite annat roligt folk.

Och så blev det dans och sång som sig bör.

Och det var den Halloweenen!