Vilken dag vi hade i lördags! Jag, mamma, min bror Johan och min morbror Roger tog sikte på Ulvön för att orientera. Lokaltidningen har nämligen ett initiativ som heter ”Friska Örnsköldsvik”, de sätter upp kontroller och printar kartorna i sin tidning och så får den som vill vara med och leta stolpar. Sjukt bra sätt att få folk att umgås och röra på sig tillsammans. Och så kan man så klart vinna priser i slutändan!

Ulvön är en ö som ligger i Öviks skärgård, tar ca 1,5 timme (beroende på vilken båt man tar) från hamnen i Köpmanholmen. Jag har inte varit där på säkert 20 år och jag minns inget alls från ön så det var dags att åka och hälsa på. Det är lite temat före sommaren, turista i mina egna gamla hoods!

Och let me tell you, ön är helt jädra magisk. Fjäderholmarna, släng dig i väggen! Ska vi kika lite på dagen?

Vi hoppade på båten i Köpmanholmen klockan 12 och så klart skulle jag sitta ute. Det blåste som en galen men solen sken och jag var glad.

Sisådär 1,5 timme av ljuvliga Höga Kusten-vyer senare gled vi in här, i Ulvöhamn.

Ön är så pittoresk och idyllisk att man går av. Knastret av grusväg under fötterna och en och annan flakmoppe som drar förbi spär bara på härligheten.

Vi tog sikte på skogen så klart.

Det var högt och lågt i skogväg. Allt från sådan här urskog..

..till kalhygge (ett rent helvete att knalla över kan jag säga men mycket smultron!)..

..till alldeles utmärkt promenadväg med spång!

Och vid en kontroll bredde det här fantastiska ut sig framför oss.

Så vi satte oss här och tog en fikapaus. Jag badade fötterna och Leia vilade i skuggan en stund.

Så jädra vackert. <3

Längst upp vid Kvarnsjön hittade vi en badplats där någon hade glömt en åra.

Och lite senare gick vi de ca 250 trappstegen upp till Lotsstugen där världen bjöd på den här utsikten över Ulvöhamn. Tack världen.

På väg ner plockade vi blåbär och smultron och mumsade i oss.

Nere vid havet låg lyxbåtarna på rad och vi åt lunch med den här utsikten.

Innan vi åkte hem igen klockan 20 på kvällen fikade vi på det här fantastiska stället (mer om det i ett eget inlägg).

Vi sa hej då till Ulven med hopp om kajakpaddling vid nästa besök.

På vägen hem gick solen ner över fyrar och klippor.

Och samtliga inblandade var nöjda och trötta.

Tack Höga Kusten och Ulvön för en alldeles knäppt fin dag.

Detta var en riktig bildbomb och då har jag ändå ännu fler bilder! Om du vill se dem, klicka här!