Sara blev rastlös. ”Jag vill ut och köra bil!”. Jag hade sett ett hus i Sörgissjö som precis kommit upp på Hemnet och tänkte att det var en lagom utflykt.
Såg vi tog Leia, hoppade i bilen och körde norrut. In mot Täfteå, förbi Högbyn och vid flygplatsen svängde vi vänster mot Gideå. Hittade huset som hade haft en magisk utsikt mot sjön om det inte var för en praktig tallodling mitt framför huset.
Lite längre bort hittade vi en tvärhög bergvägg med kossor chillt betandes framför. Älsk.
Vidare mot Björna där Saras släkt kommer ifrån. Klappade lite på björnstatyn, rastade Leia och åkte vidare. I Leding tvärnitade vi vid en badplats där solen var på väg ner precis över bryggan. Sånt som tar andan ur en.
På vägen hem berättar Sara att hon och hennes familj brukade åka ut på sådana här kvällsrundor och titta på gamla hus när hon var liten. ”Ruckelrunda” kallade de det. Så det var vad jag var på ikväll. Min allra första ruckelrunda.
10 svar
Ruckelrunda! Vilket bra ord 😊Och vilken rolig utflykt! Älskar gamla hus, speciellt de gamla ödehusen som är lämnade vind för våg. Jag skulle vilja ta hand om allehopa och ge dom lite kärlek 😍
/Lizze
Eller hur! Åh va fint! Ja då har du ett projekt för livet! 😉
Åh va mysigt! Jag gör ofta såna turer. Ibland med min syster, ibland med min son men väldigt ofta ensam. Jag bara kör och det absolut bästa är när man råkar på ett ödehus. Eller som ni, en plats så vacker att man bara måste stanna
Älskar hur detta är en grej för många! Måste nog också testa på helt själv någon gång.
Innan barnen föddes åkte jag och exet nästan alltid iväg på kvälllsrundor.
Numera gör jag det ibland själv (de barnfria veckorna) och det är fortfarande harmoniskt… 🙂
Vilken fin tradition. Måste nog ta mig an den själv också. 🙂
Va mysigt och så fina bilder <3
Tack!
Åh det är så mysigt med sådana turer. Gjorde jag ofta förut 😁
Visst är det härligt! Måste göra mer sånt men har svårt att bara köra planlöst.