Skottland.
Hon är så vacker att jag får stora dåndimpen efter varje krön. Det känns som att Moder Natur både flexar musklerna samtidigt som hon ger mig en varm, mjuk kram. Säger ”varsågod gumman, här får du”. Jag blir nästan gråtfärdig av storheten och tystnaden.
De krokiga vägarna gör att det pirrar i magen varje gång man tar ett krön i lite för hög fart. Jag skriker ”stannaaaa” ungefär varannan kilometer till Roger som kör för jag tror att jag ska kunna föreviga det magiska lite bättre den här gången. Och när jag skuttar ur bilen inser jag att det aldrig kommer gå men jag försöker ändå. Måste få med mig en liten bit av det här hem.
Fåren och kossorna är tusen gånger fler än de människor vi ser längs vägen och jag är så otroligt nöjd med den uppdelningen.
Naturen är karg men ändå varm och jag undrar vem som bor i de där små stenhusen mitt i ingenstans. Det ser fantastiskt och ensamt ut på samma gång.
Jag måste vidare nu men jag ville bara dela med mig till er och hoppas kunna ge er en liten känsla av den magin som spritter i mig just nu.
10 svar
Alltså jag dööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööör!!!!!1 jag vet inte vad jag ska säga, det där landskapet. Känner att det pockar på en harang med svärord i brist på andra kraftuttryck haha. Vill fota så. jäkla. mycket. där!
Hahaha! Jag kan se denna harang framför mig! 😉 Vi får åka hit tillsammans med bönan på släptåg!
Men så magiskt! <3
JA! <3
JÄVLAR vad fint
Exakt SÅ fint!
Ser fullständigt, jäkla ljuuuuvligt ut! 😀 <3
Det VAR det! Och ÄR säkert fortfarande! 🙂
Alltså herre min je så fantastiskt det ser ut! 😀 I juli åker jag till Wales en vecka och hoppas det är typ lika fint, iiih!
Åh va härligt!! Det är det säkert, ska finnas fantastiska kustremsor där!