Jag har ADHD.

Vilken konstig mening att skriva. Men samtidigt fullständigt naturlig. Jag fick min diagnos i förrgår och försöker för fullt att bara landa i det faktum att jag hela mitt liv haft en funktionsnedsättning utan att veta om det. Det är sorg och förvirring men mest av allt – lättnad.

Jag är inte direkt förvånad. Jag har funderat i flera år på om jag kanske har ADHD men alltid viftat bort det med att ”nej men så här virriga är väl alla” typ. Men så gjorde några personer mig medveten om att jag ju hade rätt många symptom (bland annat min terapeut) och när jag under vårvintern läste Lotta Borg Skoglunds bok ”ADHD – från duktig flicka till utbränd kvinna” var det många små poletter som trillade ned.

Så många små saker som jag kämpat med, som jag trott att alla kämpade med, visade sig vara en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

I somras sökte jag hjälp hos min husläkare i primärvården som snabbt avskrev mig som ”du har ju eget företag, du kan inte ha adhd”. Typ. Och i samma veva passade han på att upplysa mig om att det var 3-4 års kötid för ens få påbörja en utredning.

Jag kände mig så dum. Och tvekade. Men efter många långa samtal med min terapeut så bestämde jag mig för att göra utredningen privat.

Den sjätte oktober skickade jag in en egen vårdbegäran (en egenremiss) och fem dagar senare var jag inbokad för en heldags utredning på kliniken i Stockholm den 15 november. Två veckor senare fick jag utlåtandet och diagnosen. Jag är så tacksam för att jag hade möjligheten att söka privat så att det gick så fort! Från egenremiss till diagnos på under två månader.

Jag har pratat mycket mer om diagnosen och mina känslor inför den i veckans avsnitt av ”Vad fan håller jag på med?!” om du vill lyssna.

Vad som händer härnäst får vi se. Först och främst vill jag bara landa och känna in allt och sedan blir det troligtvis någon typ av behandling. Just nu är jag bara tacksam för att ha fått svar på varför jag inte är som alla andra barn.

2 svar

  1. mh, ja, oftast är det väl så att man själv anar att det finns nåt som inte riktigt funkar. jag har inte en diagnos, men flera (amerikanska) test om adhd och asperger/autism visade vad jag har anat länge. dessutom är jag ändå neurodivergent eftersom jag är synestetiker. men efter det jag researchade lite om det fallar så många bitar i mitt liv på plats och jag kan också sluta att skuldbelägga mig så mycket (vilket är en ond cyrkel).
    jag tänkte tvärtom eller gör det fortfarande: det bara jag som är alltid förvirrad, kaotisk och det bara hände mig att jag får alltid problem från utanför på bordet. t.ex. kan jag planera för att kommer i tid och så fort jag tänker: ah, jag är i tid, tom lite tidigt – kommer nåt emellan, alltid och jag är sen. och det är failure 24/7 i mitt liv poch jag kan inte förklara för nån annan, ingen kommer att tro på mig! och de flestar gör inte det. så fort jag vill göra nånting förutom att sitta på soffan och glo i luften finns det problem, alltid. man vill bara ge up…
    MEN man får väl leva med det och jag tycker att det är ingen funktionsnedsättning. visst, det är stressigt till max att leva med det och det är inget under att man är helt slut vissa dagar….men det är ju ’bara’ att våra hjärnor fungerar annorlunda, ja, och tom ibland ’bättre’ för det finns ju fördelar med att vara neurodiverget. vi är annorlunda, inte funktionsnedsatt!
    hoppas du tar inte illa upp och att diagnosen hjälper dig till ett bättre liv!
    nånting annat: hur funkar det med egenremiss, är det samma sak att gå till en privatläkare? tack!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Vlog: Ladies on the Riviera!

Här kommer vloggen från Civezza och Ladies on the Riviera! Herregud vilken fantastisk vecka vi hade, jag har redan tittat på den här vloggen typ

Clubhouse: vad, varför och hur?

Det är frågan på allas läppar just nu – vad är Clubhouse? Det nya sociala mediet har tagit Sverige med storm de senaste veckorna och

Hallå Videohjälpen!

Hallå hej vänner! Nu gör jag något så unikt som att LIVEBLOGGA! Alltså det är ju inte supersuperlive utan typ en timme efter bilderna togs