När jag skriver det här inlägget är det den 18 oktober och den första snön virvlar utanför fönstret. Igår grävde vi upp dahliorna och städade bort inför vintern. För en gångs skulle har jag bra timing!

Och då känns det ju inte mer än passande att vi kikar tillbaka på den bästa av höstmånader – september.

(Okej, nu är det den 4:e november och det finns en överhängande risk att Donald Trump får fyra år till i Vita Huset och jag är sååå trött på att be om ursäkt för att jag uppdaterar bloggen så sällan så jag låter bli. I alla fall; september.)

Kycklingarna har blivit unghöns och jag kan liksom inte fatta hur TUR jag har haft som bara fick EN tupp och fyra hönor. Det är verkligen som att vinna på kycklinglotto. Så nu slipper jag slakta i höst! Så skönt att alla mina små kycklingar får bli kvar.

Som du ser har jag börjat släppa ut dem så att de får gå fritt på gården. Det går väldigt bra (förutom att de skiter på verandan) men jag har varje dag hjärtat i halsgropen för att räven ska hitta hit. Men de är så lyckliga när de får vara lösa och blir så vansinnigt sura när jag stänger in dem i hönsgården så jag får helt enkelt ta risken..

I september började jag också skörda i grönsakslandet. Kolla! Vilken enorm lyx att kunna gå ut och dra upp det här och mumsa på.

Dock har jag fortfarande inte riktigt fattat det här med sättlök. Man sätter EN lök. Och så blir det EN lök. Bara lite större. Allt annat blir ju massor med mat från ETT frö! Så himla skumt.

Liksom i augusti spenderade vi en massa tid i skogen (men ändå inte tillräckligt mycket). Just den här dagen hade älgjakten dragit igång, därav reflexväst mitt på ljusa dagen.

Vi var dock på kantarelljakt! Och jag hittade min första kantareller i LIVET! Alltså, jag har plockat kantareller förut men det är ju på mammas kantarellställen. Dessa hitta jag SJÄLV. I MIN skog! Vansinnigt stolt över detta.

Leia hittade ett älghorn som hon hemskt gärna ville stanna och gnaga på. Jag undrar hur älgen som tappade det mår. Lite sned kanske?

Och sen tog stigen slut och då tänkte vi (mamma) att ”jamen vi går väl hitåt och ser hur det går”. Det gick dåligt. Vi hamnade i snårskog och på en stig som en gång var en stig men inte så mycket ni längre och så kom vi ut här. Så du förstår ju nivån på den stigen.

Jag besiktade min nya bil för första gången! Hon var skitig men sånt påverkar tydligen inte så mycket utan hon gick igenom med beröm godkänt!

Och så satt jag hårmodell på en salong i stan! De skulle testa lite nya toningar och färger på ”problemhår” (hrm) och då fick jag rycka in!

Alltså, mitt hår är inte så problematiskt men jag har ju jättemycket järn i vattnet hemma då jag har egen brunn och därav problemhåret.

Jag fick kaffe och kaka och tallriken kom från cafét som låg i lokalen för jättemånga år sedan. Tyckte det var väldigt fint.

Håret då? Det blev jättefint men i stort sett ingen skillnad från min färg som jag hade innan. 🤷🏼‍♀️

Efteråt gick jag och Sandra (min franstjej som också jobbar på salongen där jag färgade) och åt middag på Mamma Mia, en riktig klassiker här i Övik. Jag åt två förrätter istället för en huvudrätt – mitt bästa knep om jag är hungrig men vill testa lite olika. Det blev bruschetta och burrata vilket blev lite mycket tomater kände jag i slutändan.

Och så köpte jag en ny studiolampa! En ring light från Godox och jag älskar den. Kolla liksom! Och så ljuset i ögonen. Så fint!

Krispiga höstdagar nere vid älven fyllde på själen för både mig och Leia.

Hur kan INTE själen sjunga av detta färgskådespeleri?!

Och så en kväll, som för att ”avrunda” hänga-i-skogen-med-familjen-säsongen åkte vi upp till Åsberget och Arknat-vindskyddet ”A Maze Thing” (hehe) där som bjuder på en helt magisk utsikt över Själevad och mot Höga Kusten.

Vindskyddet är ett resultat av Arknat, en arkitekttävling som kombinerar arkitektur och natur och har resulterat i ett antal spännande vindskydd runtom i Höga Kusten. Ändå lite goals att sova här nån gång, under bar himmel med den utsikten.

Dock oklart hur mycket vind det faktiskt skyddar för?

Havet där ute till vänster och så Veckefjärden nedanför.

En väldigt ovanlig syn – gruppbild på min familj!

En annan bra sak som hände i september – jag drog igång min gruppcoaching med dem som köpt Amy Porterfield's kurs Digital Course Academy genom mig. En av mina bästa stunder på veckan är när jag får hänga med dessa.

Och det var september!